Angie

Dagen kunde inte ha börjat bättre. Vi fick äntligen svar på frågan vi ställt oss i tre år. Utfallet kunde inte ha blivit bättre, och nu är det äntligen över. Manne datnem eahtsam aehtjie.

För att fira detta (eller för att leta reda på vår sista julklapp) drog jag och Yvonne ner på stan. Efter att ha irrat omkring i 4.5 timmar (med en paus för lunch på Bull and bear) så fann vi äntligen vad vi sökte. Jag ville nästan börja grina av lättnad när jag insåg att vi var färdiga för i år (läs; vi). Jag åkte hem till Prästgården och åt middag innan jag började ta itu med mina sysslor. Jenny retas med mig mest hela tiden och undrar hur jag ska hinna med allt (ja inte genom att blogga om det iaf..). Medans jag förde över all tysk musik jag har till båda mina datorer slog jag in julklappar (hann klart med typ, två) och delegerade sedan en av mina sysslor till Carl Philipp. Åkte hem till honom och instruerade honom och fick en julklapp han har hjälpt mig med innan jag hämtade Yvonne, handlade och sedan for hem till Prästgården igen. Där blev det godisbak, GT, julklappsinslagning och mer fix med musiken jag ska ha med mig hem.

Nu har jag burit upp min resväska och tänkte försöka börja packa, men vad tusan ska jag ha med mig hem? Vad ska vi göra? Vad är det för väder? vad ska jag ha på mig när vi gör allt skojsigt vi ska göra?

Japp ni läste rätt, det står skojsigt. Nu ska här städas!

Gut dass ich erwachsen bin