Angie

Min första hejdå-fest. Jag skulle åka till Ecuador i en månad och det var min första stora resa. Min första riktigt långa tid jag skulle vara borta från alla jag tycker om och älskar. Det var som en prövning, funkade det så var hela världen min. Vi var hemma hos mig, efteråt drog vi till Banken och såg Dregen dj.a. Jag kan minnas att det var fint. Att många kom och att jag hade det bra. En hel-helg med mina älsklingar.
Det är Johan och Amanda på bilden. Dom är fina vänner dom två. Johan var min vän i sommras, vännen som jag åkte till för att få skratta efter en dag på stranden. Vännen som har ett tak man kan sola på, om man inte rör på sig för mycket, då kan man ramla ner.
Amanda är Amanda. Det är svårt att förklara henne för någon som inte känner henne. Men härlig är hon. Framåt, öppen och social. Jag har aldrig en tråkig stund med henne och vår sambotid är en av dom bästa. Nu är hon i Storuman. Hon är den som är längst ifrån mig. Jag kan sakna hennes skämt, hennes sätt att få mig att skratta fast jag vill gråta.

Dessa två personer är ren och skär glädje för mig.