Angie

I'll keep a part of you with me, and everywhere I am there you'll be.



Jonas har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Sedan han föddes.
Han var min första och min bästa vän. Att försöka skriva ner alla minnen vi har med varandra skulle bli omöjligt, men dom kommer till mig i vågor nu. Det är lyckliga minnen, och jag är oerhört glad att jag har fått vara en så stor del i hans liv. Jonas fick alla människor att känna sig speciella, och ingen som mötte honom kunde låta bli att älska Jonas. Jonas har varit som en lillebror åt mig, han har växt upp i mina avlagda kläder (och lekt i mina kjolar). I mina första minnen finns han, och han kommer alltid att vara en del av mig. Det var JonasOchAngelica. Sedan blev det JonasOchEjvin innan JonasOchMarika. Han har alltid funnits hos oss, och jag kommer vårda vartenda minne och vara lycklig över att dom finns. Jonas var min första och bästa vän, det kommer aldrig ändras. Jag har honom att tacka för att jag står så nära alla i Mittådalen, tack Jonas för att du fört ihop oss, hela vårt knasiga gäng. Vi kommer fortsätta att vara samma gäng, men något kommer alltid att saknas. Jonas, med sitt skratt, galna upptåg och underbara sätt.
Jag skriver för att minnas, och för att bearbeta det som hänt.
Men jag är inte redo att inse att detta är på riktigt.
Jonas, jag är inte redo att ta farväl ännu.

Kommer du ihåg. Vi var hemma hos dig i Mittådalen, i Åsa och Larsans hus. Vi virade in oss i gula gardiner och lekte prinsessor. Sedan dansade vi till Shebang ute på altanen. Klättrade på eran lada och begravde en fågel vi hittade död. Vi sjöng Hej Tomtegubbar och du skrev en dikt och grät över fågelns öde. Alltid brydde du dig om alla djur omkring dig, och jag har aldrig sett en sådan kärlek till allt levande. Du var så full av kärlek och liv Jonas. Kommer du ihåg när du fick en kanin? Som fick bo i grishuset hos Nils-einar och Sakka? ha ha ha. Så lyckliga vi var (jodå, både du och jag) eftersom vår enda kanin var en rosa mjukiskanin som vi vunnit tillsammans på cupen. Jag tror du fortfarande har den hemma hos dig i M-dalen. Vi skulle ha delad vårdnad, men jag fick aldrig ha den eftersom du alltid "glömde" ge den till mig. Om jag inte minns fel döpte vi den till Daniella. Efter Daniel, vår stora idol. Jag ska fråga Jessica och Larsan om jag kan få den nu, jag tror det är min tur att ta hand om den, och jag lovar att vara lika snäll som du alltid var.