Angie

Semester ja.
Om det är någon som fortfarande kollar in lite sporadisk så kan ni få veta att jag fortfarande befinner mig hos mormor och morfar i Härjedalen. Här målar jag hus, låtsas att det är varmt och kramas med fina människor. Kommer nog bli här ett bra tag då jag för det första trivs, och för det andra inte har råd att åka någon annan stans. Nu är hela familjen här (förutom att lillebro för tillfället befinner sig uppe i Hamran igen med tre Faluvänner och Lillasyster är på tur till Ösd) och det är hur mysigt som helst. Idag var det marknad i Funäs och jag var ner med mormor en sväng. Kikade runt, åt världens godaste hamburgare (for REAL! Dom bästa hamburgarna i världen görs av Pölsekongen i Funäs!) köpte en topp och åt mjukglass. Träffade lite folk och det känns fint, att jag är hemma. Att jag känner månniskor här, som gör mig glad och får mig att skratta, minnas och även gråta.

För det är okej att gråta. Imorse skjutsade jag liten till bussen i Funäs och åkte sedan förbi din grav. Jag har aldrig förstått meningen med gravar. Varför folk envisas med att gå dit dag ut och dag in. Men nu förstår jag. Det är där din kropp ligger, inte du, det kände jag. Men jag var med när kistan sänktes ner, det var där vi tog farväl och släppte ner en sista ros. Det är fint där, blommor och saker som visar vem du var. Allt andas tomhet, men vi gör vårt bästa för att fylla tomrummet. Jag har varit mycket med din familj, dina småsyskon, som är så fina, så fina. Tova är precis som du, hon är så lik dig på alla möjliga sätt. Till utseendet, men också till sättet.
Hon är så vacker Jonas!
Jag vet inte vad jag ska säga om Hamran. Där var det tomt och lite upp och ner. Inget gick lika bra som när du var där.
Ibland kan jag vakna upp med panik i bröstet och inse att du inte längre finns.
Då saknar jag dig ännu mer, men försöker tro att du har det bra.
Och att vi ses snart igen, min kära vän.


Du saknas oss.