Angie

Detta är helt suspekt.
20 år, 3 månader och 3 veckor fick vi med Jonas.
Det är lätt att tycka attdet var alldeles för lite, och det var det också.
Men jag försöker varje dag vara lycklig för dom dagar vi fick. Jag hade Jonas i mitt liv så fort han kom till världen. Min första vän, som jag samlade grodyngel med uppe i Mittåhamran. Lekte koja på stora stenen och röda, vita rosen i hela byn. Jonas som liten, Jonas som ungdom och Jonas som nästan-vuxen.
För vuxen hann Jonas aldrig bli. Och nu tvingas vi som älskar honom bli vuxna utan honom.



HÄR kan ni även läsa Jonas minnesord (som jag fick förtroendet att skriva).

Nu är min magsjuka förbiflugen och jag ska försöka ta tag i saker och ting idag. In på apoteket måste jag åtminstone och köpa mediciner, jag vill inte göra en arlanda i repris så det får kosta vad det kosta vill. Sen ska jag ringa Ida och höra om hon vill umgås med mig idag. Hon och lilla Anna.