Angie

Is it enough to love, is it enough to breath.

Det blir inte lättare.
Tårarna tar slut, man tror inte det, men det känns som att jag inte har några tårar kvar nu.
Nu finns bara tomhet.
Tomhet inför vad som hänt, vad som kommer och för hur allt kommer att bli.

Men jag har fina vänner. Som får mig att skratta när jag egentligen bara vill lägga mig under ett täcke. Marinchen som ska skaffa mig ett litet metalbarn, med långt hår. Marre som får mig att skratta högt för mig själv (och sakna mitt liv ännu mer). Silje som alltid är där, förstår allt och lite till och är världens bästa vän. Yvonne som saknar mig, Jossan som jag fick prata med igår. 
TACK alla som har hört av sig dom här dagarna. Allihopa. Ett enda litet ord gör så mycket och ger så mycket styrka. Tacktacktack för ert stöd, för att ni visar att ni finns här för mig. För det är så viktigt just nu. Jag älskar er alla.