Angie

Svårt. Oerhört svårt. Man ska vara nöjd med det man har, men hur lätt är det på en skala. Jag vill gärna tro att jag är nöjd, till och med glad, över hur jag ser ut. Fast även om mina dagar som osäker tonåring är förbi (TackOchLov!) så har jag dagar jag är mer vacker än andra. Dagar jag, enlig mig själv, ser gräslig ut. Och dagar jag, enligt någon annan, ser ut som en påse makaroner (makaroner?). Överlag är jag nöjd, jag är snygg. Men en sak jag gör, för att känna mig snygg, är att jämföra mig med andra människor. Kollar jag på Biggest Loser ler jag åt hur SMAL jag är. Så slår jag över till Top Model och tittar missnöjt ner på mina lår som flyter ut över soffan. På stan (speciellt här i Tyskland) ser jag dagligen människor som inte vet hur dom ska klä sig. Som tror att bara man har ett snyggt plagg, så sitter det snyggt hur man än ser ut. Eller så drar dom på sig allt lila dom har i hela garderoben, för det är ett safe card. Alla vet väl att lila passar ihop med lila? Även om det är olika nyanser (jag hoppas ironin framgick där)
Dock var det inte längesen jag inte kunde klä mig rätt. Det tog flera år, men nu har jag äntligen förstått vad mode och styling handlar om. Jag kan tycka att haremsbyxor är snyggt, men skulle jag sätta på mig ett par skulle jag se ut som en pingvin (och inte på ett bra sätt). Hatt är ashett, men jag har inte kropp för att bära upp en hatt. Det finns inte heller något snyggare än ett tight fodral med ett par klackar. Men herreiminhatt (hatten jag inte kan bära upp) kan ni tänka er hur jag skulle se ut i det? Nej, nu är jag nöjd med min kropp, och har lärt mig att klä mig utefter hur JAG ser ut och vad som passar till min kropp, inte efter vilka kläder som är populära. Till exempel har jag hittat en skjorta som alltid får mig att känna mig skitsnygg. Midjekjolar är en hit på mig, och drar jag bara på mig ett par klackar så ser jag genast smalare (och längre) ut. Det tog ett tag, men nu är jag nöjd med hur jag ser ut. Jag vet till och med vad jag ska ta på mig för att framhäva det som är extra snyggt på mig (och här vill jag slänga in ett tack till Izabella som lärt mig hur jag bör klä mig), och det är DET vi människor borde öva oss på. Att köpa kläder som passar sin egen kroppstyp, och inte kompisens, eller modellernas. Alla ser vi olika ut, och det finns (nästan) inga fula människor. Bara folk som inte vet hur dom ska klä sig.

Fast även om jag inte är 14 längre, så kommer jag aldrig att sluta jämföra mig med andra.
Och jag går sällan, oerhört sällan utanför dörren utan puder.