Angie

Igår stannade jag hemma från träningen och kollade på Gossip Girl istället. Sen kom min sambo hem och vi mötte upp Mathias på Konstabler och åkte till Le Pub. Det var lagom mycket folk och jag fick den närhet jag behöver. Jag har nu insett vad som är mitt problem. Lite då och då (nu i efterhand - när jag inte fått kramas på länge) så mår jag psykiskt dåligt. Jag blir på dåligt humör och jag vill åka hem till Sverige. Det är för att jag behöver närhet. Jag behöver vänner (eller familj) som tar på mig (eh, ja ni förstår). I Sverige är alla mina vänner och hela min familj väldigt fysiska, här är det inte samma sak. Vi samer är nog väldigt fysiska. Vi tar hela tiden på varandra, kramas och klänger. Det är något jag är uppväxt med, vänner som kramas och pussas i tid och otid. Jag behöver få ta på mina vänner, en kram bara för att, en klapp på kinden eller lite rufs i håret. Det är något som är viktigt för mig, för att jag ska må bra.

Så ikväll ska jag bege mig ut och kramas lite.