Angie

Häromdagen googlade jag mig själv, för att se så det inte dyker upp något oväntat och icke-välkommet om någon annan skulle göra detsamma. För erkänn, lär ni känna en ny person så är det google eller åtminstone Facebook som står för snokandet. I alla fall var bilderna okej (den allra första bilden när man googlar Angelica Andersson Renhuvud är dock på Jonas. Lite otippat sådär och jag hoppas ingen tror att jag plötsligt genomgått ett könsbyte) och texterna om mig var okeja dom också. Den första länken var dock till min allra, allra första blogg, och jag känner att jag inte riktigt vill att det är den bloggen människor hittar till om dom skulle få för sig att trycka in mitt namn på google. Jag kopierade allt som stod där och stängde ner hela bloggen och sitter nu och ler åt gamla texter jag skrivit. Bloggen är från 2007-2008 och jag har hunnit skriva ut och läsa Feb-Maj 2007. Det är så gulligt och fint och jag är så oskyldig och vet ingenting om livet.

Det är som att läsa en gammal dagbok. Jag var kär, spelade massa teater och tyckte att Falun var en storstad. Det värsta jag visste var när vänner inte lyssnade eller förstod mig. Så lite jag visste om livet.


Jag och Sarorna efter mösspåtagningen om jag inte minns fel. Det berömda fatkid-kortet.