Angie

Dom senaste dagarna har jag kollat febrilt efter flygbiljetter hem till Sverige i sommar. Jag ska jobba på P&L även i år, och måste alltså vara hemma en vecka i slutet av Juni. Biljetterna är svindyra och jag måste vara tillbaka i alla fall senast den 3.de Juli så jag har ändå en liten tidsfrist där. Jag vill gärna få några dagar innan P&L börjar, men går det inte så är det så.

Det jag försöker komma till är att jag inte kommer att vara i Sverige i sommar. Jag har sommarjobb här, och börjar sedan mitt nya jobb i Augusti (mer om det senare). Visst, det suger, men jag har insett vilken lyx det är att kunna vara på semester i två månader. Det finns inte en chans att jag kan det. Inte. En. Chans. Jag har ju trots allt valt att bo här. Så himla långt bort (så långt bort är det ju dock inte) från alla jag älskar mest av allt.

Igår läste jag en krönika. Den satte liksom pricken över i,et. Nålen i mattan. Tummen rätt i spiken.. Ja ni vet. Hon skrev precis som jag tänker.

Fasiken, att man tvingas välja.


En dag med finaste släkten i somras.