Angie

Jag hade tänkt göra en ars-resumé. Sa insag jag sedan att jag inte vill. Att jag inte tänker försöka glömma 2010, men att jag inte vill bli pamind om detta ar. Aret som i stor del ligger i mörker. Det ar jag lärde mig vad riktig smärta är, vad saknad egentligen betyder och hur det är att älska sa det gör ont.

2010 är ett ar jag inte kommer sakna, men jag kommer aldrig att glömma det. Aret som tog en bit av mitt hjärta ifran mig.



GOTT NYTT AR mina vänner.
Lat oss hoppas at 2011 blir bättre än 2010.
För come on, sämre lär det knappast bli.

 

Will be back asap

Jag vill bara säga att jag lever.
Har det kanonfint med hela familjen samlad (nåväl, nästan alla åtminstone) här i Frankfurt. Jobbade klart igårkväll och fick därmed spontan-ledigt idag. Det betyder städning av rum, inslagning av paket och julbak. Senare ikväll ska vi iväg och äta middag på en afrikansk restaurang.

Det var väl det. God jul!

Dom är framme.
3 timmar försenade, men i dagens (vad-det-nu-heter) så ska vi vara glada att dom ens är framme.
Tjidtjie, vielle och Marika alltså.

puss förövrigt

Jag har slutat snusa.
Har inte snusat på över en månad (se, minns inte ens när jag helt plötsligt la av)

Najs.

Lite äckligt hur jag kan göra med mina händer.
vad jag kan göra med mina händer.
Suck.
Dag två i "försök-ta-kontroll-över-ditt-liv" har fortlöpt. Gick upp i tid för att hinna på Sparkasse och fixa ett konto. Gick kanon och min bank-tjej var as-söt! Hon vill helst prata sparande med mig i Januari och jag hade inte hjärta att säga nej. Alltså ska hon ringa mig den 1.a Januari (VEM i hela världen ringer någon från en bank då? Herre i min hatt alltså..) och boka ett möte med mig. Check för det.
Varit sjukt aktiv på jobbet (jo för i vanliga fall dricker vi mest kaffe, menååh det är sant att ironi inte syns i text) och kom just hem efter pass nummer två i kyrkan. Julbord med au pairerna (sen att det var en au pair och resten studerande/jobbande ungdomar..) och ett alternativt sådant. Köttbullar från Fegro, Nürnbergare (små Bratwurst) och fetaostsallad..
... förlåt jag somnar nu. Gute.

Efter tre veckor av hårt jobb och lite sömn försökte jag idag ta kontroll över mitt liv igen. Jag lyckades lite halvt, men tänker vara nöjd över att jag åtminstone mejlat ett viktigt mejl, gått mitt sista luciatåg, kom ihåg att hämta barnen, hittade hem från Dom/Römer i Lusse-busse (japp, det är det jag döpt kyrkbilen till efter att i fyra dagar kört den land och rike med ett stycke luiciatåg i) och städat rummet. Kanske får jag snart till att slänga i en tvättmaskin också, pratat med Thess har jag gjort och försökt att ringa Izabella. Jo, jag inser nu att jag enbart glömt en grej idag. Ringa Kamilla. Det är inte lätt att minnas allt när man inte har tid att sitta ner så ofta. Och när jag väl är ledig intar jag ryggläge, eller så springer jag iväg för att träffa vänner. Som i lördags efter det sista luciatåget i kyrkan då jag åkte hem till Carl philipp (vi unnade oss till och med en taxi) för att sedan träffa Luca och Petra innan vi stack till något okänt ställe i Ginnheim. Där var det fest för Cam, Lorenz och Lisa. Och jag hade roligt, träffade vänner jag inte sett på länge och blev påmind om hur fina dom är. Hur glada dom gör mig. Söndagen spenderades.. Låt oss nöja oss med att säga inomhus med en snabb utfärd för att jaga mat. Star wars såg jag, och tänkte på Becca. Fint vare minnsan. Det var en perfekt avslutning på en lusse-vecka i Frankfurt. För vi har inte bara gått ett Lusse-tåg, oh nej. Det blev nog närmare 9 om jag inte minns fel, varav jag hade kronan på mig ungefär hälften av gångerna (hatar luciakronan lite lätt just nu). Men jag har sjungit alt och jag har sjungit fint. Det var jätteroligt och fint, men nu är jag glad att det är över. Ska fira detta med att äta hämtmat med familjen och kolla på film med Yvonne, Anders och Jenny. Imorgon ska jag fortsätta ta tag i mitt liv, finns mycket kvar att göra innan jag kan ta julledigt ska ni veta.

Men jag lever, och jag mår faktiskt riktigt bra.
Bra, förrvirrande bra.
Ja herre gud vad.

knock, knock
who's there?
I don't know.
I don't know who?
I said I don't know!

(och det är ungefär där min humornivå är på efter att, efter att ha sovit 4 timmar, klev upp kl 5.45 imorse och brände av två luciatåg och en arbetsdag. Behöver jag säga att jag ska gå och sova nu..)

Update; Gå in på detta inlägg i Yvonnes blogg så får ni en bättre dagsrapport.

Utanför fönstret för 20 minuter sedan

Jag har sagt det förut och jag säger det igen;
Snö i en storstad är rätt okul alltså.