Angie

1. Var är din mobiltelefon? Bredvid
2. Var är din andra hälft? oupptäckt
3. Ditt hår? färgat
4. Din mamma? Tjidtjie
5. Din pappa? försöker
6. Det bästa du vet? syskon
7. Din dröm i natt? mage
8. Din dröm/ditt mål? barn
9. Rummet du är i? ommöblerat
10. Din hobby? läsa
11. Din skräck? död.
12. Var vill du vara om sex år? fullständig
13. Var var du igår kväll? hemma
14. Vad är du inte? Snål.
15. En sak du önskar dig? glasögon
16. Var växte du upp? Idre.
17. Det senaste du gjorde? åt
18. Dina kläder? snodda.
19. Din tv? Tysk.
20. Ditt/dina husdjur? Storsätern
21. Din dator? Seg.
22. Ditt humör? Trött.
23. Saknar någon? Syster.
24. Din bil? obefintlig
25. Något du inte har på dig? örhängen
26. Favoritaffär? H&M
27. Din sommar? Oklar.
28. Älskar någon? Många.
29. Favoritfärg? Gul
30. När skrattade du senast? Jenny
31. När grät du senast? Jonas.

Tyskland - Ryssland ringde och ville ha tillbaka sin RYSSKYLA!!

Come on Spring, (jag vet att det bara är sista dagen i Januari men ändå)

Men Tack Tyskland för era kompetenta apotekare. Jag gillart (speciellt då jag haft en blåsa i min mun sedan förra hösten (känns det som) och nu fått medikament att bli av med skiten. JIHAAA)

Och ja, jag valde att använda ordet "medikament"

Passar på att varna.
För att Yvonne fyller år imorrn och för att vi därför (men snygg mening) bestämt oss för att fira i dagarna tre. Vi börjar idag och firar in dagen på tyskt vis. Imorrn ska vi äta middag på ett nytt ställe och på lördag ska vi ut och klubba (Club 101 ska få fin-besök).
Så det kan hända att uppdateringen inte är jätte..
ord-som-jag-på-grund-av-min-vistelse-i-Tyskland-har-glömt
Juste.


GRATTIS älskling nu kör vi!
(mobba inte bilden det var den enda jag hittade med kort varsel OKEJ!)

När jag var liten, trodde jag att björnarna gick till IDRE på vintern.

Så var man, varje vinter, alltid lite rädd för att åka ner på byn.

• Jag har plötsligt glömt bort vad jag tänkte skriva till den här rubriken
• jag har liksom inte gjort speciellt mycket annat än att jobba.
• och bli utskälld av man-med-barnvag för att parkera. Där jag får parkera när jag hämtar kidsen.
• och ätit mat.
• just ja! Jag sökte fyra jobb också. Där har vi det.

Things I did today;

• Sökte fyra jobb.

Här skulle jag kunna ägna ett helt inlägg åt att berätta hur festliga mina tysk-föräldrar är. Hur Jenny tvingar mig att städa mitt rum, och därmed tillslut står och viker kläder inne på mitt rum. Medans Anders mest chillar i min soffa (när vi (läs; Jenny) grävt fram den) och kommer med glada tillrop.

Men jag ska inte göra det, jag ska enkelt krypa ner (är inte det ett sånt där jobbigt uttryck. "krypa ner i.." COME OON!! Vilka kryper på allvar ner i en säng? Du? Ja inte jag iaf..) i sängen och läsa klart tredje boken om Harry Hole (har ni inte läst dom och gillar en bra thriller (eller 7.. eller hur många böcker han nu gjort) så läs dom. Jo Nesbø heter författaren. Awesome)

Jag gjorde det igen. Sådär många paranteser. Parenteser heter det.
juste.

Det här är jag och min vän Petra.
Vi träffades här i Frankfurt för ungefär ett halvår sedan.
Petra kommer från Stockholm och är snygg i kostym.
Hon kallas för Peppe (av mig) och kan sjunga.
Hon är bra på spontanitet, och är alltid positiv.
Petra kan man alltid lita på, och hon är en bra vän.

Jag saknar Petra.

Varje söndag kl 09.25 (ca) så sätter klockringningen igång. Jag bor i prästgården, som sitter ihop med den svesnka kyrkan. Vi har inget klocktorn, men bredvid vår kyrka finns en till kyrka (jo här ligger dom tätt). Den kyrkan har ett klocktorn. Mitt rum vätter ut mot vägen, och även ut mot kyrktornet (alltså har jag inte bara ett torn i sängen utan fryser även ihjäl om jag mot förmodan skulle råka komma åt väggen (stenvägg) under natten).

Varje söndag kl 09.25(ca) så sätter klockringningen igång.
Den är rätt lugn (ca 1min), är man totalt däckad så vaknar man inte ens.
Varje söndag kl 09.55 däremot.
Då förstår man att den tidigare ringningen bara var en varning. Ett litet provsmak så att säga. Då sätter den igång på riktigt. Då ringer den i 5 minuter, konstant. Man hör inte vad man tänker, och ännu mindre hör man något annat än just klockorna. Idag gick det bra, eftersom jag var vuxen igår (f*niminhatt).

Andra söndagar är det inte lika.. Roligt, om man säger så.

En sak jag inte kommer sakna när jag flyttar från Prästgården; Festeburgs envisa söndagsklockringning.

Idag är jag totally grown up.
Jag låg sjuk hela dagen igår. Inget annat än en vanlig förkylning, men ändock rätt okul. Som tur var (helt otur var det ju såklart egentligen) var även Elias sjuk så vi kunde kolla på KiKa tillsammans, dricka cola och kramas. Så gick jag och la mig när Jenny sa åt mig och sov länge. Idag tog jag en tur ner på stan, köpte en tröja för mitt presentkort och fann äntligen strumpbyxorna jag letat efter i åratal. Bilder kommer. När jag kom hem åt jag mat, och sedan var jag trött igen. Meningen var att jag skulle på födelsedag (jodå, så pass tysk har jag blivit att jag påstår att jag ska på "födelsedag" och inte födelsedagsfest) men pågrund av att jag fortfarande inte är helt kry, stannar jag hemma. Som den ansvarsfulla och mycket kloka vuxna personen jag är.

Så nu sitter jag här, helt slut i kroppen och orkar knappt hålla ögonen öppna, och sms.ar med Yvonne som är på födselsedag. För Max som är söt, och med alla våra tyska vänner. Till och med mannen är där (Peppe you know who) och jag ska gå och lägga mig.

En klapp på axeln någon?

Nej, jag städade inte alls rummet.
Varför?

För att det sett ut såhär idag;

Jag har varit sjuk. Inget allvarligt, bara sådär förkyld-ontihalsen-segsomattans-sjuk. Nu mår jag bättre och då är det dags.
För vad?



Återta kontrollen över min garderob (som rymt)

Wish me luck!

Jag får visst bli flygvärdinna!

Minnsan..

Jag vet att bloggen är rätt inaktiv, men jag har..

..ingen bra förklaring till varför.

Håller på att färgar håret, för andra gången på två dagar. Igår försökte vi oss på slingor, men jag såg tillslut mest ut som Kissie (inget fel att se ut som henne, om man vill det) så idag blir det mörkt igen. Yvonne är rädd att det ska bli lila, jag är mest rädd för att det blonda inte ska försvinna helt. Ikväll är det middag hemma, kör i kyrkan och sedan ska jag ner på stan. Så det är mitt liv idag - onsdag den 19 Januari 2011.

Tjidtjie - har min kalender kommit än? Och nej jag har inte hört något från familjen, bara så du vet. =P

Jag orkar inte blogga, men för att bevisa att jag lever så kan jag åtminstone slänga in en bild.


Fotograf; Eric Matthiesen

Om ni missat det, så har vi rätt mycket vatten här. Man kommer inte riktigt fram till EiserneSteg (Gångbron över Main) och svanarna har tagit sig nästan ända upp till gamla stan (jag skojar inte).
Inte hjälper det att det spöregnat en stund idag också.

Ikväll ska vi ut och göra stan.
Middag på Afrikanska, drinkar på Sausalitous och dans på Travolta.



Fast inte Caroline (längst till höger)
Även om vi önskade att så var fallet. (vi saknar dig)

I tisdags (när vi inte visste vad vi skulle göra) gjorde vi det vi brukar göra när vi inte vet vad vi ska göra (puh). Vi åkte till puben. Häng med Eric som jobbade själv tills Harry kom och gjorde oss sällskap. Så ni vet liksom. Nej, jag har tydligen inte börjat skriva massa intressanta saker och kommer förmodligen aldrig att göra heller. Men vad gör det, jag har ont i huvudet.

Och är ensam på jobbet. Tråååk.
Imorgon ska jag göra spännande saker och sen träffa en bra människa.

Nu tror jag mina kolleger kommer tillbaka! Jiho!

Jag önskar att jag orkade blogga.
Men jag har varit på BodyPump för första gången i mitt liv.
Någon som anser att jag slipper lyfta armarna för att slå på tangenter idag?
Maria kanske? ;P

Golven i kyrkan är fina.
Barnen hämtades.
Jag åt. Masserade Yvonnes ben.
Ringde en vän.
Spelade Mariokart. Med och utan vän.
Försöker nu komma på vad vi ska göra. Jag och mina vänner alltså. Det är liksom, stiltje i prästgården as we speak. Jag är hungrig och har ett hål på strumpan. Fast egentligen är jag inte hungrig. Men ändå. I alla fall, vad ska man göra i Frankfurt en tisdagskväll. Förresten regnar det (skulle jag gissa på) och tanken att ta sig ut är inte överväldigande. Tanken att stanna inne är lika överväldigande den = problem.
Jag kommer aldrig lära mig tyska och den här bloggen måste vi göra något åt. Men okej, snart blir det ny-blogg. Alltså, samma adress men ny-blogg. Det blir det när jag kickar igång med mitt liv.

För är det något jag lärt mig 2010 är att man inte ska ta något för givet, och att det plötsligt kan vara försent.

Första dagen på jobbet efter semestern och det har gått fint. Måndagar är ju en av mina favoritdagar då det innebär massa småttisar som springer omkring i lokalerna. Jag gillar ju barn jag, så är det ju.
Så idag har jag lagat mat, försökt komma ikapp med lite mejl, hämtat barn på skolan och sitter nu barnvakt åt samma barn då Anders är i München och Jenny på avslappningskurs. Senare ska jag hem till Yvonne. Vi har haft alldeles för få "Yvonne-Angelica-kvällar" den sista tiden så nu försöker vi ta igen det. Vi ska kolla på svensk tv och ha en skype-trekant med vår framtida sambo Caroline. Äta gurkstavar ska jag också göra. Jiha.

Herre vilket kul inlägg alltså. Är så man tappar andan så genialiskt det är.

Nu är det på gång. Något nytt.
Ingenting är klart, på långa vägar, men mötet idag fick mig på gott humör. Det kändes bra, och det kändes som att det är ett steg i rätt riktning. Livet börjar sakta ta form, och det riktar sig åt det hållet jag vill. Jag vill (som dom flesta nog förstått vid det här laget) stanna kvar här i Frankfurt. Jag vill jobba, tjäna pengar och bo i en lägenhet. Komma på fötter, innan jag ens tänker tanken på att ge mig in i studielånsvärlden. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. 2011 kommer bli ett förjävla (ursäkta svordomen) bra år. Allting kommer att lösa sig, och inom en vecka kommer jag kunna berätta mer.

Just nu ska jag läsa lite i en bra bok, se fram emot att börja jobba imorgon (på ett jobb jag tycker om) och sedan längta tills på fredag (av två olika anledningar).

Gjorde jag något år 2010 som jag aldrig gjort förut?

Nåja. Tre tappra frågor fick jag åtminstone in.

Madeleine, - Ja, jag saknar dig. Lite varje dag (och Elias har härmed sagt att han är minnsan vårt gemensamma aupair-barn. Så nu har vi en son tillsammans!)

Muahra, - Eller kanske mer Rikard - Ni är välkomna när som helst (i princip). Jag jobbar såklart påskhelgen, men inte speciellt mycket så kom bara kom kära familj!

Åabpa, - Min plan är att stanna hemma ett tag till. Jag håller på att leta jobb (nanny-jobb först och främst) och jag och två vänner (Yvonne och Caroline) har för avsikt att hitta en lägenhet tillsammans. Får jag ett nanny-jobb så kommer jag tjäna mycket mer pengar, men såklart betala både boende och mat själv. Men nu är jag less på att tjäna lite pengar och är defenitivt redo att bo själv (så själv man nu är med två fina bästa-vänner i samma lägenhet). Så det är så det ligger till. Håll tummarna för att jag hittar ett jobb! (för flytta till Sverige vill jag inte, än. Kommer jag på vad jag vill plugga, fine, men har jag ingen aning stannar jag här.)

Några frågor på det?

Dom senaste tre dagarna har jag varit less. Less på snön och på blasket som blir då det envisas med att spöregna. Dock har snön nu (tack vare spöregnet) försvunnit och vi har barmark igen. Idag skulle det fortsätta regna men världen förvånade oss med strålande sol istället.

Japp, den här gången vill jag enbart skryta och göra er hemma i Sverige avundsjuka.
Lyckades jag?
Nu ska jag promenera ner på stan och bara gå runt. Jiho.

Jag behöver hjälp.
Med designen på min blogg och en ny header. Är det någon som råkar vara en hejare på det där med att klippa ihop en snygg header, eller designa en blogg så får ni mer än gärna höra av er. Det är inte så att jag är kass, det är mest bara att jag inte kan använda min dator då den gör mig tokig (läs; är lika snabb som en snigel).

Tills jag fått till det, fortsätt fråga! (alltså, om saker. Om mig. Eller om dig. Fråga vad tusan ni vill vettja)

En sak kan jag lova (innan jag försöker mig på ett blogginlägg) och det är att när semestern tar slut, så kommer jag börja blogga ordentligt igen. Just nu njuter jag nämligen av att vara ledig. Jag har bott inne i stan (Caroline och Yvonne - LÅT OSS på inne i stan. Det är underbart), umgåtts med vänner och bara haft det bra. Igår var jag ut och åt med Jessica och Yvonne på Garibaldi innan vi drack drinkar på Luisiana. Det var jättekul (som vanligt med dom tjejerna) och som det ser ut tar vi en "sista" utgång imorgon innan allvaret sätter igång igen.

Innan mitt bloggande sätter igång på riktigt igen undrar jag för det första vilka som läser min blogg, och för det andra om ni undrar något speciellt? Alltså, frågor av all dess slag är välkommet, allt från hur lång jag är till vad jag tänkt göra det närmsta året är välkomna.

Så kom igen, släng iväg en kommentar nu, en fråga eller bara ett hej.
Så ska vi nog få ordning på den här bloggen igen ska ni se.

Efter att ha spenderat morgonen, förmiddagen och halva dagen med att kolla pa när Cp försöker ta sig igenom Guitarr hero sa ska jag snart dra mig bort till Preungesheim för att hämta bilen.

Varför?
Sa att jag kan hämta mitt livs kärlek pa flygplatsen saklart!
Äntligen kommer hon hem igen. <3

Nu. <3