I ett fotoalbum där står tiden stilla.

Efter att vi kommit tillbaka från minnes-platsen så satte vi oss och kikade i gamla fotoalbum (är det inte synd att sånt har försvunnit? gamla, hederliga fotoalbum). Det finns hur många bilder som helst med Jonas. Jonas som kom som en blixt, och försvann likadant. Han har alltid vetat hur man gör en entré. Jag är glad att jag har så många minnen som innehåller Jonas. Han är med i mina första minnen och fram tills idag. För minnas honom, kommer jag aldrig sluta göra.



Jag och Jonas i Mittåhammran, Shira (Jonas hund) var aldrig långt ifrån Jonas.



Jessica med Jonas (nästan ny) och jag.



Påskkärringligan i Mittådalen (alltid). F.v. Jonas (I gult om ni missade det. Han skulle alltid vara värst), Silje, Sabina, jag och Marika längst fram.



Jag och min bästa vän Jonas.

Du och jag, för alltid.
Jag ville riva bort kortet vid minnesplatsen. Det var fel, fel att se dig på en bild, mitt bland ljusen och blommorna. Jag och vielle stod där länge, grät och skrattade åt alla tokigheter vi har haft för oss. För kom igen, du skulle alltid vara värst. In i det sista. Och Jonas, ingen kommer bräcka dig där.
Imorgon kommer dom hit från M-dalen. Allihopa. Det ska bli skönt, men jättejobbigt. Jag är glad att vi har en sådan fin familj, en enda stor. För det är så det är. Nu ska jag gå och lägga mig bredvid Marika, krama henne hårt och säga att jag älskar henne. Eftersom den hon helst vill ha här, inte kan. Jonas, vi saknar dig, och kommer alltid att göra.

Förlåt att jag skrämde er, och att det tog sån tid.

Nu är jag i Falun. Efter många om och men.
Jag ska berätta senare, men för er som har hört att det blev ambulansfärd från Arlanda till akademiska i Uppsala kan jag lugna med att säga att jag mår bra nu. Allergisk chock + chocken jag redan hade i kroppen blev för mycket, och jag blev kvar en natt i Uppsala. Hann hälsa på min aajja och seasa åtminstone.

Det tog lite längre tid än jag tänkte Jonas, men jag är i Falun nu. När jag kom innanför dörren fick jag veta vars du, eller din kropp, befinner sig nu. I Uppsala. Jag skrattade och grät på en och samma gång. Ha ha ha. Det är typiskt dig, och typiskt mig. Vi skulle alltid vara värst. Men natten i Uppsala gick bra, och den var lugn. Jag vet att du var där hos mig, att det fanns en anledning att jag hamnade just i Uppsala på sjukhuset där.
Nu kollar vi på Horton, skrattar och tänker på dig. Det är fint att vara med familjen, och imorgon kommer resten av vår familj hit. Jag saknar Silje så mycket att det gör ont, och det ska bli skönt att få hit henne. Jag vet att du ville att vi skulle samlas, hela familjen, all släkt och vänner. Men Jonas, det var inte så här det skulle gå till. Kom tillbaka, så ordnar vi den där festen vi så ofta pratade om. Jag lovar dig det.
Nu ska jag gå ner en sväng till din gommor, och till min gudson. Sen ska jag bort till din minnesplats, det kommer bli jobbigt, men det känns nödvändigt.
Jag börjar förstå att det är på riktigt nu Jonas.
Glöm aldrig att jag älskar dig! Och att det inte är samma sak att kolla på Horton, snusa och äta Ben and Jerrys utan dig.

I'm coming home.

Hur kunde jag tro att det var lugnt. Att jag var stark nog att stanna kvar här, langt ifran alla andra, och inte boka hemresa fören datumet till begravningen (hemskt ord) var satt?

Nu aker jag hem. Jag kan inte göra detta ensam, och ska inte göra det ensam heller.
Jag aker hem till Falun redan ikväll, flyget gar om nagra timmar och Yvonne har hjälpt mig packa. Eftersom jag inte är kapabel till att bedöma vad som är bra att ha med sig och vad jag inte behöver. Men gaptan är med, och det är det viktigaste.

Jonas. Du skulle ju komma och hälsa pa mig här i Frankfurt. Kommer du inte ihag att vi pratade om det i julas? Hur roligt vi skulle ha, du och jag. Du fragade mig om jag visste nagon som ville ha en svensk au pair, att du funderade pa att göra som mig och ta ett ar i Tyskland. Vi pratade om hur roligt vi skulle kunna ha det, med oss tva i samma stad. Du skulle blivit en kanonbra au pair, jag menar, det finns inte en enda unge som inte älskade dig. Vet du vad min gudson sa här om dagen? Att han var ledsen, eftersom han hade förlorat sin bästa kompis.
Jonas, jag tror inte du fattar hur mycket du berörde människorna omkring dig. Du fick alla att känna sig speciella, och för dig var varje person unik.
Kommer du ihag första aret vi bodde pa Idre? När jag fyllde ar, jag minns inte hur gammal jag blev, möjligtvis 12. I alla fall sa ringde det plötsligt pa dörren, och där stod du och Jessica. Jag fick tarar i ögonen men ville inte lata nagon se det (jag minns bestämt att tjidtjie visst sag det men var finkänslig nog att inte säga nagot). För Jonas jag minns fortfarande vilken chock och överraskning det var när du plötsligt stod där med din tjidtjie. Du var den bästa presenten jag kunde fa. Och sa kommer det alltid att vara

I just don't know what to do with myself

Jag kan inte sova.
Och det är da jag brukar skriva.
Jag pratade med dom hemma i Falun idag. Dom hade varit och tänt ljus vid stället där Jonas liv tog slut. Där fanns en bild pa Jonas.
Kan dom verkligen vara allvarliga? Var det verkligen en bild pa Jonas?
Jag sa at vielle att han skulle ha köpt en snusdosa och lagt dit, att han skulle uppskattat det.
"Vad tror du att jag gjorde aabpa, det klart jag köpte en snusdosa"
Great minds think alike.
Tjidtjie la dit en Ben and Jerrys och där lag redan en fryspizza.
Det känns bra, att det är människor som kände Jonas som är där nu.
Det känns ännu tyngre att inte jag är där.

Jonas, kommer du ihag mina sma dockor och ponnysar i hammran. Som vi lekte med sa fort vi fick tid över. Och alla snibbar vi samlade i cornflakes-kartonger och förvarade under var bro. Att vi hittade dom ett ar senare, och dom stank. Vi brukade springa omkring i silen, plocka snibbar och leka "ren och renskötare". Dom minsta barnen fick vara kalvar och ha brickor runt halsen och vi andra renskötare, vi turades om att vara vajor och sarvas ocksa, och nagon fick leka Niklas Gröndahl och sila ut dom stora tills det bara var miesen kvar. Du ville alltid vara den minsta, sötaste, svagaste miesen. Dom mieseh som du tog pa dig att bära ut under nattens märkning. Dom du tog under ditt beskydd, lovade oss andra att dom visst skulle växa och bli stora en vacker dag. Eller minns du barbien, den vi hittade för nagra ar sedan, den som man kunde trycka pa och sa sjöng den. Vi höll pa att dö av skratt när vi hörde vad den sjöng (självklart hörde vi fel, för inte sjöng barbien "Come on it's time to play with me, have fun with me have sex with meee"). Hur vi spelade tecken och du alltid var sämst pa att bade välja och visa tecknet. Ingen ville vara med dig eftersom du alltid förlorade. =) Jag märker hur manga av mina minnen som utspelar sig i hammran. Men det är ju inte sa konstigt, synonymen till Jonas är ju Mittahammran. Det kommer bli tomt där utan dig, det var ju det här aret vi skulle aterförenas! Alla skulle vara där, och allt skulle vara precis som det ska vara. Det kommer bli tomt, och jag vet inte hur jag ska klara av att ga dit. Men det kommer jag, för det var ditt ställe, din finaste plats pa jorden, och du grät och längtade tillbaka innan vi ens hunnit därifran. Jag kommer aka dit, ga upp till stora stenen och minnas dig och vilken fin van du var. Hur du alltid ställde upp för mig och för alla andra. Jag kommer minnas när vi lekte "röda vita rosen" och vi inte ville ha med dig eftersom du alltid började grina sa fort vi fangat in dig. ha ha ha. Kommer du ihag "land och rike"? som vi lekte i gietien när alla vuxna sov. Eller storstenen, som vi lekte pa i tid och otid, och som dom senate aren verkat sa liten. Jonas, en liten bit av mitt hjärta har slitits ut och kommer alltid fattas mig, men jag aker hem nu. Till varan familj och till vara vänner. Vi kommer sakna sig, men vi kommer alltid tänka pa dig med ett leende pa hjärtat, för det är sa du hade velat ha det.

And it's all coming back to me

Nu minns jag Jonas! Vi fick kaninen av Elisabeth för att vi hjälpte till att sälja lotter och samla ihop skräp på cupen. Åh alla dessa cupen-minnen. Minns du dom tidigaste åren? När vi lekte labyrint med häckarna (hur fick vi det till en labyrint? Vi måste ha varit jätte små för det var ju värsta stort kan jag minnas) och att dom trasiga matt-delarna var öar som våra godisapor bodde på. Godisaporna som vi fick av aahka i kiosken, tillsammans med alla andra tablettaskar. Och cola-burkarna, som vi sedan samlade ihop och pantade och fick (vad vi tyckte) en halv förmögenhet för.

When I think back On these times And the dreams We left behind, I'll be glad 'cause I was blessed to get To have you in my life

I'll keep a part of you with me, and everywhere I am there you'll be.



Jonas har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Sedan han föddes.
Han var min första och min bästa vän. Att försöka skriva ner alla minnen vi har med varandra skulle bli omöjligt, men dom kommer till mig i vågor nu. Det är lyckliga minnen, och jag är oerhört glad att jag har fått vara en så stor del i hans liv. Jonas fick alla människor att känna sig speciella, och ingen som mötte honom kunde låta bli att älska Jonas. Jonas har varit som en lillebror åt mig, han har växt upp i mina avlagda kläder (och lekt i mina kjolar). I mina första minnen finns han, och han kommer alltid att vara en del av mig. Det var JonasOchAngelica. Sedan blev det JonasOchEjvin innan JonasOchMarika. Han har alltid funnits hos oss, och jag kommer vårda vartenda minne och vara lycklig över att dom finns. Jonas var min första och bästa vän, det kommer aldrig ändras. Jag har honom att tacka för att jag står så nära alla i Mittådalen, tack Jonas för att du fört ihop oss, hela vårt knasiga gäng. Vi kommer fortsätta att vara samma gäng, men något kommer alltid att saknas. Jonas, med sitt skratt, galna upptåg och underbara sätt.
Jag skriver för att minnas, och för att bearbeta det som hänt.
Men jag är inte redo att inse att detta är på riktigt.
Jonas, jag är inte redo att ta farväl ännu.

Kommer du ihåg. Vi var hemma hos dig i Mittådalen, i Åsa och Larsans hus. Vi virade in oss i gula gardiner och lekte prinsessor. Sedan dansade vi till Shebang ute på altanen. Klättrade på eran lada och begravde en fågel vi hittade död. Vi sjöng Hej Tomtegubbar och du skrev en dikt och grät över fågelns öde. Alltid brydde du dig om alla djur omkring dig, och jag har aldrig sett en sådan kärlek till allt levande. Du var så full av kärlek och liv Jonas. Kommer du ihåg när du fick en kanin? Som fick bo i grishuset hos Nils-einar och Sakka? ha ha ha. Så lyckliga vi var (jodå, både du och jag) eftersom vår enda kanin var en rosa mjukiskanin som vi vunnit tillsammans på cupen. Jag tror du fortfarande har den hemma hos dig i M-dalen. Vi skulle ha delad vårdnad, men jag fick aldrig ha den eftersom du alltid "glömde" ge den till mig. Om jag inte minns fel döpte vi den till Daniella. Efter Daniel, vår stora idol. Jag ska fråga Jessica och Larsan om jag kan få den nu, jag tror det är min tur att ta hand om den, och jag lovar att vara lika snäll som du alltid var.

"Det finns ett liv bortom detta. Inte ett helt liv, men ett liv värt att leva"

Det här är Jonas



Dom säger att han inte finns längre.
Men det är fel.
Han kommer alltid att finnas. Om inte framför våra ögon, så i våra hjärtan.

Kommer du ihåg alla år i Mittåhammran som du fastnade i leran. Att du lyckades med det varenda år! Speciellt det året då du inte bad mig, som du i vanliga fall brukade, hämta Jessica utan ropade åt mig att hämta en potta. Som vi har skrattat åt det.

When you're gone

Tell me it isn't true.
Tell me it's a joke.
Tell me that you'll always watch over me.
Because I will never forget you.

In my dreams there'll always be a place for you, for all my life.

Manne datnem eahtsam 'fadder-vielle

Vad svarar ni?

Anna frågar;

Om du vore en tid på dygnet, vilken tid skulle det vara?
03.20 kalvmärkningstid. Man har nyss studsat upp ur sängen och pallrat sig ut i beteshagen. Ligger gömd bakom ett träd/sten/stubbe med en vän och lyssnar på ljudet av renarna som kommer närmare och närmare. Man blir blöt av daggen som ligger kvar och man viftar bort envisa myggor innan det är dags att hoppa fram och rusa efter renhjorden.
Om du skulle kunna ändra din kroppsdoft för alltid, vad skulle du dofta av?
Citron och vanilj, på samma gång (men inte i någon konstig blandning, utan var för sig, på samma gång)

No one is gonna do it for you

Jag har svårt att blogga just nu. Mest eftersom det enda jag har i huvudet är vulkanaska (jo, det är mycket möjligt att jag fått mina hjärnceller utbytta mitt i all denna dramatik). Jag orkar verkligen inte skriva om det, men för att några har frågat så är det meningen att Johan (Andersson. Red. anm.) ska komma till mig på fredag förmiddag. Just nu ser det mörkt ut och resan måste avbokas (om det går att få pengarna tillbaka dvs. Går inte det så är det bara att hoppas på att man får flyga Arlanda-Frankfurt på fredag förmiddag). Så nu vet ni.

Jag har fortfarande en väldigt massa bilder på min kamera som jag tagit och tänkt "Hey! Detta blir perfekt till bloggen" men sen har jag inte lagt in dom ens på datorn. Det är lite stiltje i mitt liv just nu, jag går mestadels omrking och väntar. Men jag lovar att ta tag i bildfrågan. För det är fina bilder jag har minnsan (tex. från Marias good-bye-party, en söt Elias och två svenska huliganer).

Nu ska jag (jag vet att jag alltid skriver det men kom igen. vafföinte liksom) finna ut vad jag och Elias ska äta till lunch. I eftermiddag är det simskola för hans del och senare ikväll tjejkväll i kyrkan för min del.

Und ich warte noch..

Så dumt. Rent ut sagt fett dumt.

J*vlar i min hatt vad jag är arg.
På vad?
Eyjafjallajökull såklart.
Är inte hela europas befolkning det?

Fanfanfanfanfan

Kolla noga, för det är inte ofta jag svär i bloggen.

Och fredagskvällen har etsat sig fast i mitt minne som en av dom bästa kvällarna. Låt det bli fler. (och låt LFV öppna himlen för oss)

Även om ingen har bett om det så tycker jag att ni förtjänar en uppdatering.
En Fullständig (nåja, så gott det går) uppdatering från i fredags åtminstone.

Fredagen som började med att vi inte var überpeppa (eftersom torsdagen hade bjudit på en sådan asrolig kväll med Markus, Kai och Annika) men vi åkte ändå in till Alte Oper för att möta upp Annika. Vi tog sedan en tur förbi Yours där Carl, Emma och hennes kompis Stina var. Där drack vi lite öl innan jag, Yvonne och Annika åkte hem till Kosta (aka Twilight-killen) där flera fina människor var (alltså Luka är ju rolig. Och Luise as-söt). Lite Äppler och Wein innan jag och Yvve avbröt (helt fel ord i detta sammanhang) gruppen (jätte dåligt ord vid närmare eftertanke. Någon som har ett annat förslag?) och åkte in till Alt Sachs. Där hängde vi med oss själva och pratade om livet innan Markus och Tobi ramlade in. Efter stängning på O'd blev det Anglo, och när dom stängde åkte jag och Yvonne över till andra sidan Main där Annika, Kilian, Martin, Richard och Namnlös-kille väntade på oss mitt i gatan. Sedan gick det snabbt.
vi letade ett öppet ställe dom visste (läs; Martin påstod) skulle finnas i närheten.
Annika flög lite när Kilian jagade henne
Martin släpade plattor genom hela staden
vi hittade stället - en aning suspekt. Men när man kom in - Obernajs!
drack öl
pratade med killarna. Martin sov men kunde prata samtidigt. Fett skillad kille
trodde jag hade tagit Kilians bolero (oklart varför jag trodde han hade en sådan. Skulle ha varit fett osnyggt och läskigt)
bar omkring på Martins plattor. Åkte Strassenbahn. Åt frukost på Hauptwache och åkte hem.
Till Yvve såklart. Någon annanstans hade jag inte tagit mig.

Det låter som en vanlig kväll när man läser det så här, men det var inte det. Det var (som vanligt) asbra, såklart. Men det var något annat. Det var.. Well, jag kände mig annorlunda, Frankfurt kändes annorlunda och det var på ett bra sätt. Jag har aldrig känt mig så hemma som i fredags natt (lördag morgon är nog mer korrekt)

Ute är det varmt och ljust länge och det är härligt. T-shirt och linne har jag och barnen haft på oss idag. Jag och Yvonne har strosat genom staden efter kl 22 och vi frös inte (och vi hittade genom inspiration. Är det inte awesome att ha skyskrapor att rikta in sig på?). Jag har tvättat två tvättmaskiner och börjat virka på ett halsband att skicka till aahka. Duschade gjorde jag imorse också.

Det går bra nu kompis, det går bra nu.

Eyjafjallajökull

The word on everybodys lips.

Och nej, jag visste inte ens at det hade h'nt för två dagar sedan. Och verkligen inte vilket kaos det skulle bli. Idag, när jag och Yvonne låg nere vid Main i bara linne så insåg jag en sak.

Det var inte ett enda flygplan i luften ovanför Frankfurt.
Den himmel som vanligtvis är full av flygplan, var helt tom.

Det kändes som lugnet före stormen, som det kan kännas innan ett stort oväder ni vet? Så där illavarslande tyst, en tryckande känsla.

Det kändes som att det här bara är början. Början på något större än vi kan imagine (och nej jag kom inte på det svenska ordet för imagine).

Men nu ska jag sova, och hoppas att jag vaknar till en lika fin dag som dagen idag

Jag orkar inte blogga men

Igår - i had a blast. (Und Meine Freundin Annika ist so süss)
Idag - Städ, solsolsol, lunch med finflickor, glass i solen.
Ikväll - We'll see. Men det inkuderar absolut öl. Och Yvonne. Och Annika.

I keep in touch.

Det här är den bästa bilden från i tisdags. (tagen från Marinchen)

Vi är bäst på att få till bilder där det händer mycket, men egentligen ingenting.



Det är en rolig bild helt enkelt.

Ska snart ner på stan för au pair träff. Vi ska fika och kolla på ljus-saker.
Nej, jag kan inte beskriva det bättre. (och ja, jag har massor av bloggande att ta igen. Jag görT när jag får tillbaka min tid. Den är lite borta (jag är lite borta)

Lilla äpplet saknar sin lille katt.

Idag åkte hon.
Maria. Marre. Marinchen. Lille katt. Lille apan (stora apan).
Igår firade vi av henne, på o'dwyers såklart. Det var fint. Även fast jag in i det sista hoppades att hon skulle ta sitt förnuft tillfånga och skita i att kliva på flyget idag. För vem ska jag nu prata med när killar är killar? Vem ska jag shotta tiquilla med på morgonkvisten? Vem ska hoppa omkring som en liten apa (med 1.88 cm långa ben) och få mig att vika mig dubbel av skratt? Alla internskämten (Ingrid blir ju alldeles ensam med loFisa på ryggen och äpplet på huvudet nu), allt prat, alla öl-drinkar-shottar. Biobesök, shoppingturer (inte så många eftersom du och jag alltid är fattigast), godisorgier, skip-bo-kvällar, galna förfester, gråt, skratt och ännu mera prat.
Men mest kommer jag helt enkelt sakna människan Maria. Den Marian som är en genomgod och superfin person. Den Marian kommer jag att sakna.

Men jag glömmer dig aldrig, och du inte mig (för vi är sådana man inte glömmer) och det här är bara början. Kom tillbaka i höst (annars måste jag och Yvve åka till Sthlm och släpa dig hit i håret. Vill vi helst undvika) så fortsätter vi där vi slutade. För ingen gör detta liv så bra som vi. Och innan det så håller vi kontakten. Aldrig vill jag behöva säga "Maria Thulesius? Jo vi var bästa vänner ett tag, undra vad hon gör nu?"
Låt oss åtminstone lova det till varandra. Vad som än händer.

Maria, ich hab dich ganz doll lieb und ich will dich vermissen
. Ganz, ganz viel. (And Frankfurt will never be the same without you, you know that) Komm bald wieder.


Back home

Hemma i Frankfurt igen.
Resan gick bra, bara 40 min försenat = helt ok
(förlåt att jag inte sms.at Maddie, men allt gick bra!)

Nu ska jag sova. Sovasovasova i min egen säng.
Imorrn (och resten av veckan) är det full rulle.
(vi pratar inte högt om vad söm sker på onsdag än. Vi är inte redo. Kommer vi någonsin bli?)

But when I do, we'll get a brand new start.

Arlanda igen. Var tvungen att ta en tidigare buss för att hinna checka in (vilket gjorde min och Maddes morgon en aning mer stressad än vi tänkt oss från början) så nu har jag snart fördrivit mina tre timmar här. well, det är fortfarande en timme kvar till boarding.

Men jag behöver bara tänka på att jag om 3 timmar är hemma igen.


Where ever you are.

Igår träffades jag, tjidtjie och Maja (well, jag och tjidtjie bor ju i samma hus så vi tog såklart sällskap) inne i stan för att ta nån öl. Vi hamnade på Pitchers (hur trevligt ställe som helst. Törs till och med påstå att det var riktigt bra) och satt kvar där tills det började ramla in folk som var i oerhört finare from än vi var. Efter att ha insett att vi inte kände någon alls kvällstid i denna stad (well, Maja kanske såg en kompis till Åsa och kaaaanske en klasskompis) så drog vi oss hemåt. Jag och tjidtjie var en halvtimme tidiga till bussen så vi slank in på Bishop arms och köpte en varsin öl.
Lämnade min mor ensam i tre minuter (efter att ha trott jag såg snut-Elin. Det var fel) och när jag kom tillbaka hade barens fullaste kille (Finne, kunde bara se med ett öga i taget. Pga öl skulle jag gissa på) raggat upp min mor och jag fick höra att jag var hennes lillasyster. Fejnt tyckte vi och när tjidtjie var borta i tre minuter fick jag också någon att prata med ("är du Ejvins storasyster? Kommer du inte ihåg mig! jag släppte in dig på Husgården förra helgen.. Den bjuder jag på"

Jag och Marika avslutade kvällen med att kolla på halva Herkules (Disney-filmer är ju genialiska!)

Nu ska jag åka och hämta ut min tågbiljett och säga hej till Sid innan jag drar till Västerås och min Maddie. Jiho! 

Citat från kvällen;

"Maja, du ser inte träden för alla skogar!"

"ja ni, stort lass välter oftast liten tuva"

Jag - Ja men tjidtjie! Det var dom som kastade sten på mitt fönster en gång!
Tjidjie - va? Kastade dom fel?


Onsdag den 7.de April

Jag väljer att kalla dagen för; Lets do Idre

Malin var en ängel och kom och hämtade mig uppe i Storsätern. Vi plockade upp Nisse från Beverly hills och åt lunch på grillen. Kaffe och hembakat bröd (in my ass) hos Nisse och sen inhandlades det mat för kvällen. Jag, Thess, Nisse och Malin lagade (läs; THESS lagade) ljumske (uppväxt i Idre), pommes, sallad och beasås. Måste jag säga att det var helt underbart gott? Lite vin till det och sedan ramlade det in lite fler folk i Nisses tvåa. Såklart slutade kvällen med att vi åkte upp på Idrefjäll och dansade loss på kiken.

Ja - vi var nästan helt ensamma
Nej - vi brydde oss inte nämnvärt om det
Ja - jag hade en fett rolig kväll



Mina hjärtan (ignorera Thessans.. mun)



Min festis. <3

Tack för den kvällen helt enkelt.
____________________________________________

Idag har jag hunnit med en tur på stan (inhandlat sådant som inte går att inhandla i Deutschland. Såsom snus for example) och är nu hemma för att äta middag och byta om. Ikväll blir det till att ta någon öl på stan med Tjidtjie och Maja. För imorgon åker jag till Västerås för att pussa lite på Madde innan jag åker hem igen.

And then I think things will fall to place again. 

I'm alive and I'm in the city.

Jag har anlänt till Falun efter några härliga dagar hemma i Idre. Jag har haft fullt upp och sovit alldeles för lite. Men just nu tänker jag fortsätta njuta av min ledighet och därmed inte lägga upp några bilder eller blogga några längre inlägg. Mest ville jag bara visa att jag lever och har det bra.

Och säga att jag saknar mitt liv i Frankfurt. Som tur är kommer jag snart tillbaka (ska bara ta en tur om Västerås först). Sen att Maria åker 2 dagar efter att jag kommer hem vill jag inte tänka på.

Storsätern. Måndag 5.de April

Idag har det varit kanonväder. Jag har mest tussat omkring och gjort inget speciellt. Varit ute med lillasyster (som det är så skönt att träffa igen) och farit runt å hälsat på lite folk. Nu ska vi snart äta middag och sen får vi se. Det har varit en skön dag åtminstone. =)



Jag har det bra åtminstone. Så vet ni det där hemma i Frankan.

Första kvällen i Sverige (lördag kväll) - för er.

I lördags anlände jag (som ni säkert inte har missat) till Sverige. Lillebror plockade upp mig i Brlng och färden fortsatte mot Falun. Väl hemma i lgnht tog jag det bara lugnt innan jag hämtade muahra m. fam. som varit borta på middag. Efter det åt vi mat lagad av ingen mindre än Henkan och drack vin. Runt 23-tiden drog vi oss in mot stan och försvann åt olika håll. Jag mötte upp Lill och Christopher och gick till Bishops arms där vi drack öl, träffade flera människor och catchade up. Runt 1 drog jag mig upp mot Husgården där det var fest på hög nivå. Hade lite problem med att komma in, men eftersom lillebror var där styrde han upp det och väl inne träffade jag flera gamla klasskompisar och annat löst folk (såsom söta Julia tex)



Lillebror Ejvin i baren.



Söta söta Julia.

Runt 5-tiden drog jag och bror oss hem i taxi. Jag drog det kortaste strået och fick med mig en fläskläpp hem. Den lever fortfarande ja (mindre blodbad utbrast inne på husgården).

Söndagen var seg men helt okej. Åkte med muahra o co upp till Idre och here we are.

Idag vet jag inte vad jag ska göra. Har hälsat på lite här och där och nu tänker jag improvisera fram en dag.

Frankfurtfolket; Hur var gårdagens spelning?


I know it's good but it just ain't right.

Gårdagens skörd; Ett stycke fläskläpp.

Tack för gårdagsnatten lillebror! I had a blast (och träffade massor med gamla klasskompisar, vilket var kul som attan).

Nu är jag trött tjej, i Storsätern.

Falun

Lillebror hämtade upp mig i Brlng och nu är jag hemma i lgnht här i Falun. Väntar på att muahra ska ringa så ska jag åka och hämta henne innan jag ska med bror på äventyr.

Tänkte bara ni var nyfikna. Fast mest verkar ju ingen läsa.

Jaja Yvve kanske. =)

Schweden minnsan

Sådärja.
Sitter man på arlanda. Igen. Allt går fint, men segt. Det är nästan 1½ timme kvar tills mitt tåg går och jag är uttråkad. Stolen är fett låg och jag når inte riktigt upp till tangentbordet (här skulle dina långa ben behövas Maria).

Nej, det fanns nog inget mer att säga riktigt. Förutom att dom inte fick upp dörrarna på flygplanet när vi hade landat. Najs.


'coz I'm leaving, on a yetplane.

Resväskan färdigpackad (tror jag atminstone) och jag är färdig att dra.
Ändringar i planerna om ni inte upptäckt det än. Kommer inte komma till Idre imorrn utan klipper av resan och hoppar av i Brlng istället. Lillebror hämtar och tar hand om mig.

Nu ska jag väcka Yvonne som är söt nog att köra mig till flygplatsen. Jag kommer sakna henne!

Och alla andra här. Jeez, later som jag ska vara borta för alltid. Om det är sahär nu, hur kommer det da inte bli när jag aker till Sverige for good.

Lucky me that it's a while left..


Once more, you opened the door.

Jag är fett trött.
Så jag tänker inte ge er någon uppdatering om hur gårdagen var (trots att den var askul och det var helt rätt people ute. Förutom nazisten som stötte på Maria kanske.). Nu har jag packat ner massa saker (vet knappt vad, har gått på känsla å packat ner det som kändes bra i stundens hetta så att säga) och jag hoppas att jag inte kommer frysa ihjäl när jag anländer till Sverige (Imorgon 12.00 på Arlanda. Svenskt nummer. Ruf mich an.)

Men jag har en efterlysning. Lillebror har bestämt sig för att ta med storasyster på fest i Falun imorrn. Husgården är det som gäller, så min fråga är; Har JAG några vänner som ska dit imorgon? (ännu roligare är att se om några Falu-/Brlngvänner läser min blogg)

April april

Jenny - Nu får du vakna Angelica, vi ska äta frukost! Och du, jag tänkte bara förvarna dig om att det är vitt ute...

Jag - NEEEEEEEEJ! DÖÖÖÖÖ!

Jenny - April april din dumma sill!


Najs uppvaknande helt enkelt.
Efter det har dagen bara flytit på. Har städat prällegårre och samtidigt tvättat fyra miljoner tvättmaskiner (möjligtvis en aning ironi där) med musik i öronen. En snabb lunch och lite skipbo med Jenny och nu fortsätter jag tvätta medans Jenny och Elias hämtar Jennys föräldrar på flygplatsen. Ikväll ska jag barnvakta en liten sväng och sen sjunga karaoke. För snart är jag påväg mot Sverige. Och jag efterlyser någon som kan hämta mig med bil (ja vad annars, spark eller..) i Mora på lördag runt 17.30-tiden. Ni behöver bara ha en bil. Bensin betalar min far såklart. Så någon? Hilfe?

Och det får mig att le. Faktumet att jag förstår nu. Att jag är trygg och älskar känslan av äkta vänskap.

Om någon är intresserad kan jag berätta om min dag efter att jag slutat jobba.

Om ni vill det så får ni tex. veta att jag tog bussen hem till Carl philipp. Att jag lyssnade och tittade på när han spelade gitarr (att jag älskar det). Att jag fick lära mig vad en konstig sak var. Att jag även fick lära mig hur dyrt det är med musikstuff. Och att Pappa Thor hittat till Youtube. Eller att jag är världens snällaste tjej och blev glad. Att man kan ta fel U-bahn och vara tvungen att åka hit och dit. Eller kanske att jag har fått se en fett söt bebis och sedan gått med Maria på Starbucks. Att vi satt där och spelade skipbo tills dom stängde. Eller kanske att jag tog en tröja av Cp och tur var det för annars hade jag fryst ihjäl. Att jag fick äta ostbågar. Att jag har haft dagisfrippa ända sen jag åkte från Cp.

Sådana saker kan man få veta, men bara om man vill såklart!

Jag har fett roliga chefer/kollegor/vänner/familj (you name it)

Anders - När du är borta ska vi fira. Så ska jag gå in och fisa i din säng! ha HA!

Jenny - Anders, får din Kru i Fristus också gå upp och lägga sig? (
mm, försök komma på den ni)

Yvonne (till ett träd) - Den här blomman har ju fett slagit ut den!


Jag har det aldrig tråkigt här. Och jag tycker så mycket om dessa personer.

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!