Angie

Då jag utövade samkväm (inte sämkväm som jag skrev) med Carl philipp igår så diskuterade jag och Yvonne det idag. Om man måste vara fler än två för att utöva samkväm eller om det räcker med två personer.

Alltså, vad blev det där för mening? Utöva samkväm? Herre..

Jag har inte tid med någon längre förklaring till den där meningen. Men i alla fall så slog jag upp ordet idag. Eller slog upp och slog upp, jag googlade skiten.

Samkväm - Enklare festlig tillställning.

Taget!

Eftersom jag är helt okej på tyska nu så kan jag lägga det språket åt sidan. Spanska eller franska är båda snygga (och användbara språk) och jag skulle absolut inte gråta om jag vaknade upp och kunde prata ett nytt språk. Rysska, polska, italienska.. Jag är inte så kräsen! Ett nytt språk? Give it to me! Sen att jag fortfarande kämpar med tyskan och ibland vill kräkas på gramatiken och all tyska jag hör dagligen är en annan sak. Jag vill kräkas på en del svenskar också..

Tillbaka till språket jag vill kunna tala flytande. Samiska. Sydsamiska närmare bestämt. Det är en sak som fattas mig. Att jag inte kan prata på mitt modersmål. Att jag är bättre på både engelska och tyska än på samiska. Det är lite ledsamt, men jag har accepterat det faktum att jag förmodligen inte kommer kunna prata det flytande heller. Det är okej, och jag förstår åtminstone en hel del.

Men det är mitt svar.
Sydsamiska.
Mitt hjärtespråk.

Lisa gratulerade mig igår.
"Grattis och välkommen till den svenska Folkvården!"
Ungefär så sa hon. Jag tackade och log medan jag kollade ner på den A5-lapp jag fått hemskickad. Landstinget Dalarna bjöd in mig (bjöd in och bjöd in) till Gynekologisk Cellprovskontroll. Då jag bör infinna mig en kvart innan utsatt tid (för att betala och.. Ja, betala) så passar det sig att jag är där kl 14.00. Idag.

Så skulle jag då ringa. Det stod nämligen så. Om du vill avboka eller ändra den reserverade tiden, är vi tacksamma om Du meddelar oss genom att ringa, faxa eller skicka in blablablaa. Så jag ringer. Jag kommer till en telefonsvarare som påstår att dom har telefontid Måndag, tisdag och torsdag mellan klockan (håll i hatten) ÅTTANOLLNOLL OCH NIONOLLNOLL.

Nu har jag ringt i en halvtimme. Jag förväntade mig ett svar i form av "Hej och välkommen till folkvården, Falun. Ditt nummer är...386... i kön. Den beräknade väntetiden är...3 DAGAR och 45 MINUTER... Tack för att du väntar!" Men nejdå. Ingen glatt nynnande musik och tusen nänniskor i kö. Utan det TUTAR UPPTAGET. Hur tusan ska man kunna avboka sin tid om dom har telefontid tre timmar i veckan? Ni tror inte att halva Dalarna ringer dom då för att av- och omboka sina tider? Jag har en idé - alla dom där arbetslösa Sverige pratar om. Låt DOM sitta i telefonväxeln i Norslund, då kanske dom kan unna sig att ha telefontid någon timme till i veckan.

Så nu har jag inte avbokat min tid. Well, Landstinget Dalarna, SUE ME! Jag kommer nämligen omöjligt hinna forcera två landsgränser på mindre än 6 timmar.

Sometimes it's like someone took a knife baby
Edgy and dull and cut a six-inch valley
Through the middle of my soul

Ibland åker jag hem till Carl philipp enbart för att sitta på hans säng och lyssna när han spelar gitarr. Då han sitter mittemot mig och bara låter fingrarna dansa över strängarna. Hur han utbrister "men den här då!" och börjar spela på någon låt (oftast av The Hellacopters) och jag får lyssna och se hans fingrar röra sig över gitarren. Ibland kommer det en låt han skrivit, något han inte är helt färdig med utan bara vill att någon ska få höra. Så att den börjar leva. Att jag bara behöver vara tyst, lyssna och le när han spelar låt på låt och ibland trycker in en sång han tycker jag borde känna till. Hur det blir fel och han måste leta upp låten i spotify och sen spela med i musiken som kommer ut ur högtalarna. När han glömmer bort att jag sitter där på sängen, så upptagen av musiken. Jag behöver inte säga någonting, behöver bara sitta där och lyssna. Ibland måste jag inte ens göra det, utan jag är bara där.

Det här var ingen kärleksförklaring till Carl philipp, möjligtvis en kärleksförklaring till hans sätt att spela för mig. För musiken. Hur han så lätt kan ge mig en bra känsla i magen (och tro mig, han vet förmodligen inte ens om vilken inverkan hans spelande har på mig). Hur lätt det egentligen är att göra mig glad. Hur glad jag är över att, när jag är ledsen, bara kan åka några busstationer bort och så finns där någon som vet vad jag vill ha.

Någon att vara tyst tillsammans med.

FavoritSAKER.. Saker. Skulle det stå Favortmänniskor så hade det varit lättare (och framförallt felstavat). Men saker.. Jag har flera par skor jag älskar. Och min handväska från Buffalo, den är ett riktigt bra köp (jag ser redan här att skor och handväskor är något jag prioriterar högt). Jag hatar min dator så den går bort.. Mina armband är favoriter bland mina smycken, men min favorit bland favoriterna är ändå mina glasögon.

Motivering? För att jag inte ser utan dom.

Nu drar jag hem till Carl philipp för lite sämkväm.

Använde jag ordet rätt där?

När jag var i Storsätern passade jag på att hälsa på hos min aahka (i detta fall; Farmor) en liten stund varje dag. Hon är rätt fantastisk min lille farmor. Sen i våras är hon helt själv hemma och kämpar på med att få tiden att gå. Hon cyklar omkring (eller sparkar, beroende på vädret) i byn och gör diverse ting. Skottar uppfarter (gärna kapellets och min lillebrors). Ibland hänger hon påsar med bullar på folks dörrar och så slänger hon sopor 5 km bort (lång tid tar det också eftersom hon envisas med att läsa igenom alla tidningar en gång till på plats innan hon slänger dom. Så stannar hon var 5.te meter och spanar in i skogen efter djur/människor/skotrar när hon är påväg hem igen. Men det är ju som lillebror säger - hon har ju inte bråttom någonstans).
Ibland är hon den dryg liten tant, men det gör inget för jag vet i alla fall att hon älskar mig. Och inte bara mig, utan alla sina 45 barnbarn (nu är vi kanske inte 45 st men det är inte långt ifrån).

Om jag blir gammal så vill jag bli som min aahka.



Världens bästa fika. Aahka-macka med ost och det godaste téet i världen. Oklart vad det heter.



Min lilla (för är det något hon är så är det liten) aahka.

Jag avslutar med ett skämt som aahka drog när hon var hemms hos oss förra veckan.

"Vad säger man efter man har ätit en sån där Tex-mex-middag?
Tystnad
TackOadjö!"

Jag och Molly är påväg i Bil till Storsätern när vi åker förbi en skylt som pekar mot Älvdalen.

Jag - och åker man dit kommer man till Älvdalen.

Molly - Där bor Mumintrollen!

Jag - Njaa.. Dom bor väl i Mumindalen..

Molly - Jaha.

 

I och för sig..

När jag kom hem efter att ha hämtat barnen så satte jag mig utomhus.
I solstolen.
I t-shirt.
Innan jag säger något mer vill jag poängtera att detta uttalande inte handlar om att göra någon avundsjuk (möjligtvis någon stackare uppe i Norrland som hatar snö. Oklart vem det kan vara..) utan det handlar helt enkelt om att jag vill berätta om hur fantastiskt det är. Att det är varmt, soligt och helt underbart väder. Att jag och pojkarna, efter middagen, gick ut och spelade badminton i över en halvtimme. Utan tröjor! Alltså, vi var självklart inte nakna, det hade varit mycket opassande. Men vi hade bara t-shirt på oss. Ja och byxor då såklart.

Det är soligt och varmt och jag är glad. Nu väntar jag bara på att jag och Yvonne ska ha en ledig kväll som råkar sammanfalla. Igår hade hon barnkör, idag är det musik-kväll i kyrkan (alltså jobbar vi båda) och imorgon är det kör för oss stora. Vi får se om vi får ihop något på torsdag annars ska vi i alla fall gå ut och äta på fredag. Vet någon som bott i Frankfurt något bra ställe? Antingen någon tapas-bar, grekisk restaurang eller helt enkelt någon annan som vi kanske har missat. Tips mottages glatt.

Och jadå, vi hade även underkläder, strumpor och skor på oss när vi spelade badminton.

Denna fråga känns lite dum. Jag skulle kunna chockera er alla med att skriva Bengali eller något annat land. Tyvärr är det inte sant, jag har aldrig ens varit i Bengali (finns det ens ett land som heter Bengali? Vars ligger det i sådana fall?)

Mitt favoritland är såklart Tyskland (otippat va). Landet där dom gör den bästa ölen i världen och äter korv i små baguetter. Majonäs till pommes frites och är argast i världen när dom kör bil. Landet som har dom artigaste männen jag träffat och där man som svensk alltid är skitsnygg. Kära Tyskland som inte bara är grått och fullt av industrier. Landet som hjälpte mig hitta mig själv och som gav mig så många nya vänner.


Foton; Madeleine Renhuvud

Jag ska börja med ett nytt jobb. Från och med nästa vecka ska jag ta hand om lille herr A tre dagar i veckan. Jag slutar jobba i kyrkan (och har enbart barntimmarna som volontärarbete på torsdagar) och kommer alltså börja jobba som nanny åt en liten kille på 1,5 år. Jag kommer fortsätta jobba i familjen Byström med att hämta barnen i skolan, barnvakta och jobba dom helger det behövs. Det känns bra och jag är nöjd med lösningen (på detta sätt kan A.s mamma Lisa jobba som ekonomiassistent i kyrkan, alltså = alla blir nöjda). Det ska även bli kul att göra något nytt dom närmaste tre månaderna (och anledningen till att jag inte sagt ngt om detta till ngn är för att allting gick väldigt snabbt och det blev bestämt idag). Sen får vi se vad som händer till hösten. Just nu finns hur många alternativ som helst och jag har ingen aning om vad det blir.

Men att jag ska sopa golvet på kontoret för sista gången nu är i alla fall ett faktum.
Och att jag tycker om barn mer än att städa är kanske ingen hemlighet.. =P

När jag var i Sverige tog jag med mig min lillasyster (den minsta, Celina) och mina tremänningar (Emma, Sofia och Malin) upp på Idrefjäll en dag. Jag bestämde mig för att låna en snowboard av min tjietsie (Farbror) and so I did.
Jag höll mig till småtjejerna, vi tog en halvtimmes lunch och annars var vi igång från kl 10.00 till kl 16.30 när liftarna stängde. Jag kände i benen att jag inte åkt bräda på tre år, men det hade gått bra hela dagen. Jag kom till och med ihåg att böja på knäna (varenda gång jag trodde jag böjde så mycket jag kunde tänkte jag på Amanda och böjde ännu mer. Så stolt du skulle ha varit över mig Mandy). Det där knäböjandet tog ut sin rätt och dagen efter kunde jag inte röra på mig. Jag har aldrig haft så ont i kroppen, det gjorde till och med ont när jag satt eller låg ner.

Men herregud Amanda, du hade varit så stolt över mig! Och det var värt det. Varje gång jag stönade av smärta tänkte jag på det underbara vädret, dom perfekta pistarna och det underbara sällskapet jag hade.
Den dagen var balsam för själen.

Att skriva tre saker som ingen vet om mig är svårt, men jag ska försöka pricka in så alla åtminstone får veta en ny sak om mig denna dag.

1. Jag är alltid rädd att missa något när jag jag inte "är med"
2. Jag älskar att sjunga och Carola är en av mina största idoler
3. Det jag önskar mest av allt med mitt liv är att gifta mig och skaffa ett helt fotbollslag med barn.

Och Yvonne jag är ledsen, jag kunde omöjligt komma på något som du inte redan vet.

Jag har tänkt på en sak.
Som det flygproffs jag numera blivit så checkar jag in i exakt rätt ögonblick (så jag får den bästa platsen, ensam på raden, nära en nödutgång) och är sedan i lagom tid vid gaten. Då börjar hetsen. Människor som ska på samma flyg som mig köar för att komma ombord på planet (i och för sig flyger jag oftast med svenskar och vi älskar ju obviously att köa..) För mig känns detta mystiskt. Har dom inte köpt en biljett? Står det inte vars dom ska sitta på denna biljett? TROR dom att om dom inte köar och får komma på bland dom första, så ges platsen till någon annan i närheten? Kära medpassagerare - ALLA KOMMER MED!

Detta upprepas sedan vid avstigning. Även om flygvärdinnorna upprepar oerhört många gånger att man ska sitta kvar på sin plats tills lampan med säkerhetsbältet är släckt så envisas dessa passagerare att resa sig upp så fort flygplanet stannat. Upp och hoppa - ner med väskorna och sedan, när lampan släcks, så står hälften av planets alla passagerare redo att stiga av. Tror dessa människor att dom inte kommer få kliva av om dom inte är på hugget? Att dom får sitta kvar och följa med tillbaka om dom inte står upp när planet har stannat? Detta är för mig helt (och är någon av er en av dessa människor vill jag gärna ha en förklaring till varför ni gör så här) oförståeligt.

Så ett tips till er som flyger för första gången;

1. Har ni ett boardingpass så lovar jag er, ni kommer att få kliva på flygplanet
2. SITT KVAR i stolarna tills åtminstone flygvärdinnorna har rest på sig. Ingenting händer liksom innan dom klivit upp från sin plats i alla fall.
3. Ta det lugnt, har ni kommit på planet kommer ni utan tvekan att vara så illa tvungna att även kliva av.

På inrådan (jag måste börja med att varna er alla. Jag svänger mig med ord jag inte kan i tid och otid, men ni får leva med det, eller möjligtvis ge mig rätt ord) från Izabella så vill hon att jag skriver vad jag har gjort om dagarna.
Herregud, det där var den fulaste mening jag komponerat ihop på länge..
Så det är något jag ska försöka med, jag vet att det glädjer Izabella och min tjidtjie, alltså kan det inte vara så tråkigt som det egentligen är.

Gick i alla fall upp vid 10-tiden. Åt frukost med hela familjen och sedan runt 12 så åkte Jenny och Anders till Kassel. Då dom var borta hela dagen (dom kom hem igen kl 21.00) så hade jag barnen för mig själv. Vi har gjort läxor, och sen mest varit ute. Spelat badminton och andra roliga saker innan jag insåg hur mycket klockan var och att jag var tvungen att utfodra Jenny och Anders avkomma så de inte skulle förgås av svält. And so I did, utfodrade dom alltså. Tillslut insåg jag att fastän det fortfarande var ljust ute så var det läggdags och vips (jo men det sa nästan vips) så låg de små liven i sina sängar och allt var frid och fröjd.
Så kom Calle P hit och så var det inte så mycket mer med det. Han försvann just ut genom dörren (efter att jag tvingat honom att säga att jag var snygg ikväll) och nu ska jag sova så himla mycket så ni kan inte förstå. En dag utomhus gör en trött, och så ska jag ju trots allt upp och jobba imorgon. Efter 2 veckors uppehåll ska det bli roligt att komma tillbaka till jobbet. Att det även är måndag imorgon, och alltså mamma-pappa-barn-träff gör ju inte saken sämre!

Marika!! - Vill du ha ett par converse får du säga vilken färg och strl så fixar jag det i veckan. Men det är lite bråttom så skynda, skynda. Skriv även vilken färg du vill ha om det första inte finns. Fattar du? Eftersom det förmodligen är rätt utplockat.

När Helena (min pappas fru för er som inte vet det) blev bjuden på samma middag som Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel skulle gå på uppstod tumult. Inte bland så många fler än Helena och Celina i och för sig. Helena för att hon inte visste vad hon skulle ha på sig, Celina för att hon inte visste vad hon skulle måla till Kronprinsessparet. Tillslut skickades denna teckning med Helena till Residenset i Falun;



Vad jag vet gick Helena inte heller naken på middag så det måste ha löst sig för henne också.

Förut brukade jag kliva upp 10 minuter innan jag börjar jobba (det tar mig ganska precis 7 sek att ta mig till jobbet) men nu för tiden börjar aldern ta ut sin rätt (att jag bara är 22 ar hör inte till saken) och jag gar vanligtvis upp en hel timme innan jag börjar jobba. Sen spenderar jag tiden i kyrkan, pa mitt jobb. Antingen är det barn överallt, eller sa städar jag, knappar lite pa en dator och sjunger med Yvonne. Handlar lite, bakar lite.. Ja det som behövs helt enkelt. Hämtar barnen runt 15.00 och beroende pa om dom är snabba eller osnabba sa är vi hemma nagon gang mellan 15.30 och 16.20. Da har jag slutat och far göra vad jag vill. Som att bara vara hemma, eller aka ner pa stan, eller ga pa körövning, eller ga hem till Yvonne. Sen somnar jag jättetidigt (23.00) eller aldrig (03.00). Det beror pa vad jag är pa för humör.

And then it goes round and round i nagra dagar, sen är det helg och da är ingen dag en vanlig dag.

För att kicka igang det här sa snodde jag en lista fran Fröken Deverud's (förövrigt ett väldigt fint namn det där) blogg. Bloggutmaning kallar hon den, sa det är väl det den far heta.


Sa blir det dag 1 idag helt enkelt. Men inte just nu. Nu ska jag ropa in mina Ungar (observera stor bokstav i början av ordet "Ungar". Det är tysklands fel) och proppa i dom svenskt godis. Nagot säger mig att jag inte kommer behöva tvinga i dom sötsakerna.

Nu är jag tillbaka. Tillbaka med bloggen (och en ny design) och tillbaka i Frankfurt. Som dom flesta av er förmodligen vet vid det här laget sa tog jag semester och akte till Sverige. Där stannade jag i 16 hela dagar och är nu alltsa tillbaka i Tyskland igen. Har tänkt att berätta om vad jag har haft för mig, men det gör jag när jag fatt ordning pa bilderna jag tagit i samband med semestern (med min underbara, observera ironin, mobilkamera). Men jag kan börja med att säga att det är skönt att vara tillbaka. Pa internet, för en san här lang paus fran bade mejl, facebook och blogg var det längesen jag hade. Jag har glömt vad man kan göra istället för att chatta, blogga eller stalka folk pa facebook. Nu är jag pamind och ska praktisera det genom att skicka ut kidsen i solen (här i Frankfurt har vi just nu 15° och sol) medans jag kommer pa vad vi ska äta för middag idag. Fast först ska jag hjälpa Elias att göra en kungakrona.

Jag undrar hur manga kungakronor jag har gjort i mitt liv..


Nya glasögon hann jag med att köpa. Rekomenderar starkt Smart Eyes där jag köpte dom. 995kr för alla enkelslipade bagar, sa för endast 1500 kr fick jag nya glasögon, en undersökning och tva ars försäkring. Helt underbart när man är van att betala 1500kr för enbart ETT av glasen i glasögonen.

Jag tänker inte blogga idag.
För jag vill bara skriva om hur bra Robyn är (och hur coolt det är att jag har sett henne live)

Och det lär ju bli tråkigt i längden att läsa om det.

Jag kan också skrika

jaha det kan jag. Sova verkar det som jag borde göra. (och jag försökte skriva SkriVa men det gick ju sådär..)

Jag skänkte förresten två påsar med kläder till Rote Kreuz idag. Det tyckte jag var fint av mig (och framförallt duktigt). jag tog också ut pengar och åt nästan en hel chokladkaka. Så fes Elias mig på min hand och sen kollade jag och Yvonne på Parlamentet. Slut.

HerreiminHATT som hon rockade!
Hon klev in på scenen (efter ett bra förband och ett sämre) och ägde hela Offenbach från början till slut. Hon hoppade, studsade, dansade, snurrade, sprang, klättrade men framför allt sjöng konstant i en timme (och två extranummer). Hon började konserten med min (just nu) favorit Time Machine (vilket fick mig att hoppa upp och ner av glädje då jag varit rädd att hon skulle glömma den) och avslutade med en gammal goding (show me love, som bara vi Svenskar kände igen). Alltså jag skulle kunna mala på i evigheter (tex om hur BRA Dancing on my own var!). Indistructible var även den grym och vi med våra pensionärsplatser hade världens bästa platser då det var lång väntan innan Robyn gjorde entré. Sittplatserna gjorde att vi fick sitta hela långa väntan och sedan stå när Robyn drog igång. Nöjda tjejer var vi.
Ah, Love Kills är ju även den en favorit. Hang with me gjorde hon asbra, och Konichiwa Bitches är ju ett genidrag. Hon hade två trumset på scenen (den lilla tjejen har ett beat som det krävs TVÅ trumset till. TVÅ!) och det blev jag tydligen alldeles uppspelt av. With Every Heartbeat sjöng hela hallen gemesamt, helt underbart. Och där hade jag i princip räknat upp alla låtar (inte riktigt men nära på). Hade hon spelat Bum Like you och Be Mine (speciellt Be Mine saknade jag lite så här i efterhand) hade det varit snäppet bättre. Men det här, var nog det bästa jag sett. Jo, det var nog det. Att Robyn tagit världen med storm kan jag förstå nu. Lilla tjejen från 90-talet har blivit stor.
Fast hon är fortfarande så liten att hon behövde platåskor på scenen. Fett coolt. (OBS; Ha överseende med att jag är helt uppspelt just nu och förstå att jag skrivit detta inlägg i lite. Extas. Typ. Ett så kallat; Robyn-rus.)

Alltså jag kommer ju lyssna på Robyn dagarna i ända nu. (och jag måste genast stänga av Spotify för jag kommer seriöst inte kunna sova om jag fortsätter lyssna på henne nu)

Hörde hon hade sålt slut i Sverige redan. Synd för er.

jag menar det - Stackars er!

Laddar för fullt nu inför kvällens konsert.
Eller fullt och fullt, jag lyssnar på Robyn och städar rummet. Inte jätte-party i och för sig, men det ska bli riktigt kul att se henne ikväll. Det är dock väldigt oklart när det är insläpp och vi vet inte helt vars vi ska, låtom oss hålla tummarna för att vi tar oss fram. Offenbach är ju i övrigt inte jätte kul. Men innan vi ska dit ska vi fira Johannes med pompa och ståt (eller mer Hamburgare och kladdkaka).


and I keep dancing on my own.

Gute morgen wünsch ich dir, gute morgen ich bin schon hier..
Tihi. Lille Caroline som sjöng godmorgon på tyska en gång. Fint vara (fin är hon).
Imorse klev vi upp kl 06.30 och sjöng för Johannes. 2/3 av det han fick var lego.
Om han gillar lego lille pojken (som inte är så liten längre)?
Jovars. (jag lovar att ta kort på hans legohög på golvet senare)

Nu äre frulle, jobb och ikväll ska vi gå på Robyn!

Var och sag Black Swan med Izabella och Yvonne idag.
Jag har nog bara nagra fa saker att säga.
Välgjord, rätt fantastisk film. Natalie Portman är ett geni och jag gick därifran och ville dansa balett.
Sa ska en slipsen dras.

Idag var det gudstjänst. Sjöng med kören för första gången sedan jag började, och det gick bra. Efteråt var det semmelservering och tror ni det var gott eller.. Svar - ja. Jenny och Yvonne vet hur man gör semlor! Har burit grejer ut till vägen också, imorrn kommer sperrmüll och plockar (äntligen) bort äckelsoffan från Barntimme-rummet bla. Nu väntar jag på att Carl philipp ska komma hit och senare ikväll ska jag gå på bio med Izabella och Yvonne. Ska äntligen se Black Swan. Återstår att se om Yvonne och Izabella vågar sova ensamma sen..


Jag i min nya blus.

Förmodligen en av dom ovärdaste filmerna jag någonsin har sett. Jag vill inte säga att det är den sämsta, men det kändes lite som att jag slösade bort 1 timme och 47 minuter av mitt liv genom att kolla på den. Det enda som fick mig igenom filmen är att Jake Gyllenhaal är snygg.
Och att han visade sin rumpa i tid och otid.
Fast man fick se mer Bröst än rumpa i den här filmen alltså. Jo, lite smygporr var det minnsan. Herregud vad dom gökade. Anne Hathaway visade mer av sig själv än jag ville se. Faktiskt.

Nej gör något annat med ert liv. Se en film ni redan sett eller gå och lägg er.
Believe me.

Idag är det lördag och solen skiner (fast håller mest på att gå ner nu). Det är varmt och jag låtsades att det var vår på riktigt. Gick ut och promenerade med bara tröja och väst (gick hur bra som helst, tackar som frågar) och plötsligt var jag nere på stan. (Hej och hopp) Köpte presenter till de yngsta herrarna Byström som snart fyller år och åkte sedan hem igen. Snart är det middag och sedan ska jag hem till Izabella. Vi ska. Mysa. Typ.

För 20 minuter sedan kom jag hem till Carl philipp.

För 20 minuter sedan kom Carl philipp hem till mig.

Nej, vi bor inte pa samma ställe. (blev tydligen ett liiitet missförstand där mellan oss) Tur att Thor var hemma och kunde släppa in mig. Nu sitter jag pa hans rum och väntar (carl philipps rum alltsa, inte Thors). Vi far se vem som hinner först, Carl philipp eller Yvonne.

Idag ska jag vara glad.
Hela dagen ska jag vara glad tjej.
Så det så!

(extra glad är jag över min tjidtjie som idag har bokrelease på Funäsdalens Fjällmuseum kl 16.30 idag. Heja tjidtjie! Jag är fett stolt över dig!)

Här i Frankfurt har vi små, pyttis-bibliotek som står lite här och var. Jag vet att jag har sagt det förut men nu har jag bildbevis. På det lille biblioteket som står bla. på Merianplatz och (som detta) i Dornbush. Man lånar en bok och sen lämnar man tillbaka den (eller en annan bok) när man är färdig. Det bygger helt på tillit.
Hur coolt som helst.



Nu ska jag gå och sjunga. trallaalaa

Jag bloggar tydligen inte längre. Men jag har liksom, inget speciellt att skriva om. Det händer inte så mycket i mitt liv, och det som händer är rätt.. Ointressant. Jag skulle ju kunna berätta om att jag drömde att Marika blev uppäten av en varg (Maja skulle skjuta vargarna med ett hagelgevär men misslyckades), eller att jag igår la barnen och sedan kollade på Big Brother (borde jag kanske inte erkänna men naja), och imorse skjutsade jag Anders till flygplatsen. Vi fick inte tag på några biljetter till Quartier Latin så vi ska tydligen (enligt Yvonne) gå dit kl 18.00 så vi får tag på biljetter. Jag ska vara utklädd till pirat, det blir fint, det är enda anledningen till att jag ens går. Det och att Yvonne kommer tvinga mig. Sen är det lite coolt också i och för sig.
Jag jobbar nu så jag ska stoppa brödet jag bakat i påsar och sedan åka och hämta pojkarna. Jag läser en bok jag redan har läst (att älska som en porrstjärna) och pratade med min lillebror idag. Aehtjie måste jag skicka brevduvor till och mina händer är torra. Så åt jag Spätzle (en slags pasta) och spenat till lunch. Det var gott.

Slut.