Angie

Dagen börjar närma sig sitt slut.
Den längsta, värsta dagen i mitt liv.
Men det var vackert. Såklart.
För du var vacker.

Jonas. Såg du hur mycket folk det kom? Såg du så många som saknar dig, älskar dig och inte vill annat än att du ska komma tillbaka. Såg du, hur älskad du är?
Att stå bredvid Daniels grav idag, se hur min vielle var en av dom som firade ner dig i din grav. Din grav? Du hör ju själv hur det låter! Det är helt suspekt och jag gillar det inte. Jonas, jag är arg. Arg på dig, arg på alla. Men mest arg på livet. Arg för att det gör så här mot oss, mot mig. 
Ta hand om min aajja, du och Daniel. För han är fin min aajja, och en väldigt saknad farfar.

Det är becksvart nu. Jag har tappat all ork, ge oss kraft att orka börja om vårt liv. För det är ett nytt liv vi måste leva nu. Ett liv utan dig, ett liv utan en farfar. Kom till mig Jonas, smek mig på kinden och pussa mig i pannan. Säg att allt kommer bli bra, att du mår bra och att vi ses igen.

För jag måste fortsätta tro det, att vi ses igen.
För kärleken övervinner allt.
och slutar jag att tro på ett återseende, orkar jag inte leva.
Och jag måste leva. För dig, för mig och för alla som finns kvar.

Snart. Ses vi igen.