Angie

Efter att vi kommit tillbaka från minnes-platsen så satte vi oss och kikade i gamla fotoalbum (är det inte synd att sånt har försvunnit? gamla, hederliga fotoalbum). Det finns hur många bilder som helst med Jonas. Jonas som kom som en blixt, och försvann likadant. Han har alltid vetat hur man gör en entré. Jag är glad att jag har så många minnen som innehåller Jonas. Han är med i mina första minnen och fram tills idag. För minnas honom, kommer jag aldrig sluta göra.



Jag och Jonas i Mittåhammran, Shira (Jonas hund) var aldrig långt ifrån Jonas.



Jessica med Jonas (nästan ny) och jag.



Påskkärringligan i Mittådalen (alltid). F.v. Jonas (I gult om ni missade det. Han skulle alltid vara värst), Silje, Sabina, jag och Marika längst fram.



Jag och min bästa vän Jonas.

Du och jag, för alltid.
Jag ville riva bort kortet vid minnesplatsen. Det var fel, fel att se dig på en bild, mitt bland ljusen och blommorna. Jag och vielle stod där länge, grät och skrattade åt alla tokigheter vi har haft för oss. För kom igen, du skulle alltid vara värst. In i det sista. Och Jonas, ingen kommer bräcka dig där.
Imorgon kommer dom hit från M-dalen. Allihopa. Det ska bli skönt, men jättejobbigt. Jag är glad att vi har en sådan fin familj, en enda stor. För det är så det är. Nu ska jag gå och lägga mig bredvid Marika, krama henne hårt och säga att jag älskar henne. Eftersom den hon helst vill ha här, inte kan. Jonas, vi saknar dig, och kommer alltid att göra.