Angie

Because I think of you.
Minst en gång varje dag.
Saknar dig.
Minst en gång varje dag.
Älskar dig.
Varje dag.
KomTillMigJonas.

Anders - det ska jag ha som facebook-status. "Min au pair är utvecklingsstörd"

(efter att jag stämplat 400 kuvert. fel.)

Jag skrev ett långt inlägg.
Som försvann (don't you just hate that).

Men jag har pratat tyska hela helgen (och blev lycklig när jag insåg att jag inte ens tänkte på att det var tyska vi pratade. Jiho, det har släppt!) och varit på fest i vampyr-utstyrsel. Singstar, monsterpizza och sen hittade vi Jessica på The Anglo. Jagrtåkade boxa ner Petra när jag insåg att hon var där och försökte ta mig fram snabbt. Jag har saknat Jessica.. Hon är fin.

Nått annat som är fint - Mina tyska vänner och deras nya Wohnung.


Jag och Cam.

Imorgon är jag bjuden på halloweenfest hemma hos familjen Emmerich.
Halloweenmys möjligtvis.
Jag har bollat utklädningsalternativ hela veckan.
Har gått från tiger (Marika, du vet mina leggins. hahaha) till superhjälte (tills jag insåg att jag inte kan ha en mask då jag behöver ha glasögon på mig. En blind superhjälte är inte jätte hipp). Nu ska jag klä på mig och dra ner på stan. Göra det lätt för mig och se om jag hittar ett par vingar.
Men vadå, det är väl jätte passande att jag klär ut mig till ängel?
Dock kommer alla kids tycka att jag är töntig som är något som inte är läskigt.
Emanuel tyckte jag skulle gå dit naken, skulle bli asläskigt tyckte han.

Han har ju en poäng där..

Observera den döende blomman på fönsterbrädan.

Jag - Petra, din blomma är död.
Petra - NEJE! Den är inte död! Den.. Sover.

Surething.
Så fort hon kommer hit ska vi på IKEA.

Nu har Johan åkt.
Och Caroline åker imorgon.
Jag hyser lite agg mot internet, men jag skriver en kortis för dom där hemma som undrar om jag lever när jag inte uppdaterat på ett tag. =) (jag har förstått att jag har en tjidtjie som alltid läser och vill veta hur jag mår, och en aehtjie som gör det samma. Föräldrar ska man hålla sig väl med, speciellt när det börjar närma sig födelsedag.. hihi)

Så idag har jag jobbat, handen börjar bli mycket bättre och jag kunde städa allt förutom skura. Moppen var för tung för min lilla svaga hand helt enkelt. Efter pojkarna hade hämtats så åkte jag, Johan och Yvonne ner på stan. Jag hann köpa en bh (50% på Calvin Klein, gillas) innan Izabella och Caroline slöt upp med oss. Billiga hårvårdsprodukter och en sväng på DM innan vi åt middag tillsammans på Zimt und Koriander. Sedan följde jag, Y och C med Johan ut till flughafen och vinkade av honom. Men inte var kvällen slut där inte. En kaffe på starbucks och en massa prat och planerande om vårat framitida WG (Wohngemeinschaft betyder det tjidtjie. Kollektiv på svenska) som vi ska fixa upp lagom till nästa sommar (mer om det sedan kanske, för nu kan det finnas vissa som blir lite upprörda. Men jag tror dom flesta redan räknat ut att jag inte är påväg tillbaka till Sverige riktigt än.. ;P ). Sedan spenderade vi två timmar till att leta efter Cam, men hittade honom inte utan åt pommes på donken och snodde servetter till det framtida hushållet innan vi åkte hem.

Alltså, jag måste börja skriva oftare, det är jobbigt att hetsa fram en skrift såhär. Speciellt när jag inser att jag glömt att berätta om mina WG-planer och att jag ska försöka hitta Nanny-jobb här. Om jag nu inte kommer på vad jag vill plugga, då flyttar jag till Sverige. Förmodligen.
Men just nu är det planer på WG och jobb här.
Fast mycket hinner ju hända på 9 månader.
(tex hinner en bebis födas)
(fast jag ska inte föda någon bebis)
(iaf inte den närmsta tiden)
(tare lugnt, jag är inte gravid)
(jeez alltså..)

pa uppdrag av tjidtjie (möjligtvis uppmaning) sa tänkte jag först och främst berätta att jag lever, och mar bra. Har haft en helt underbar helg med fint sällskap. Sällskap som fatt mig att skratta och ma bra. jag har (i gott sällskap) sjungit karaoke, ätit god mat, varit pa hockeymatch (bara det är ju en historia för sig) skrattat, pratat massa tyska, träffat människor (bade kända och okända), kollat film, spelat spel, sovit (lite för lite), cyklat till Lohrberg, promenerat och helt enkelt matt väldigt bra. Jag har en del bilder, som kommer att komma när jag far mer tid (alltsa när vännerna (Amanda; Vi pratar om Caroline som jag träffat här i Frankfurt och Johan Andersson) akt hem igen).
Men torsdagen började med att jag plockade upp Johan (Anders körde) pa flughafen och sedan at vi middag hemma med familjen + Caroline och Yvonne. Sedan sjöng vi karaoke hela natten med vara tyska vänner innan vi tog en taxi hem.
Fredag maste jag erkänna att jag sov mestadels och sedan kollade pa en väldigt massa serier medans Jenny och Yvonne tog hand om Johan pa stan. Kvällen bjöd pa hockeymatch med Carl philipp och Gloria pa Eissporthalle (Frankfurt Löwen mot ngt okänt lag jag inte minns vad dom hette). Vi pratar inte om ngr superlag, men det var riktigt roligt att se! Vi drack öl, hade trevligt sällskap, dom slogs och gjorde mal om vartannat. Efter det slöt vi upp med dom andra tjejerna som väntade pa Bar Celona. Kvällen slutade tidigt.
Lördagen sov vi länge och medans Johan fortsatte sova (den här dagen var det hans tur att vara extra trött) sa cyklade jag och Yvonne till Lohrberg där Caroline mötte oss. Vi promenerade omkring i drygt en timme innan vi cyklade hem och gjorde oss iordning för kvällen. Vi at middag pa Café Hauptwache och drog sedan en barrunda i Sachsen. Mötte Cam och Lorenz + ngr fler kända ansikten innan vi besökte kebabkungen (som vanligt) och köpte kebab (första min förvaning när kebabkungen, jo han heter numera sa, SKRIKER ut mitt namn och ser ut som han just mött jesus. Jag har nog varit för manga ganger pa det stället.. Men med världens godaste Turkish Pizza är det svart att ga ngn annan stans).
Söndag var det igar och vi at sen lunch pa Forno d'oro innan vi vilade, at middag och avslutade kvällen med spel och film i min säng. Spelet spelade vi mest (bara) vid matbordet dock..

Det var min helg tjidtjie. Sa du vet att jag har haft det bra och framför allt mar rätt bra. Det var extra roligt att göra ngt nytt, sasom ga pa hockey och cykla till Lohrberg.

Jag har ju, förmodligen, världens finaste vänner (och jag, Caroline och Yvonne ska bo i WG, vi har slickat pa kontraktet. Och nej, det är inte sa äckligt som det later.. Bara nästan. ;P)

Torsdag, hihi.
Johan landar om ca 1,5 h.
Caroline kom i måndags (och oh så kul vi hade då)
Alltså kommer kvällen bli..
awesome.

Sen fick jag som sagt åka och röntga handen.
Inget brutet, men en rejäl stukning.
Jag har ont, hela tiden.
Lika bra att jag säger det själv - typiskt mig!

är namnet på en bok jag just läst ut (jag har ingen lust att fläka ut historien om den gången jag förlorade oskulden här. så trodde ni det kan ni lika gärna sluta läsa nu). Författarna (Emma McLaughlin och Nicola Kraus) har även skrivit boken "en Nannys Dagbok" som filmatiserats. Måste bara skriva att jag gillade boken grymt (sen att det är typ den tusende boken jag läst denna månad..) och gillar man chiclit borde man absolut läsa den.
Den handlar (i korta drag, finns ingen tid för en lång recension nu) om en tjej som blivit sviken av sin första kärlek och pojkvän. Sedan får hon en chans att möta honom igen och ställa honom mot väggen. Man kastas mellan hennes högstadie + gymnasium år och hennes vuxna liv. Alltså mellan dåtid och nutid. Det är lätt och hänga med och jag sträckläste den (visst, jag sträckläser dom flesta böckerna, men denna.. hetsläste jag mer)

Som sagt, läs den inte om ni vill ha djupa böcker, för denna är enkel, men bra helt enkelt.



Jag ville nog inte säga så mycket mer.
Den är bra, helt enkelt.

Nu ska jag sminka mig och sedan dra mig iväg hem till Petra som står för middagen ikväll.
Fast det har jag nog redan skrivit i ett tidigare inlägg.
Na ja, here we go (ikväll är jag underklädesdesigner)

Elias - vad ska jag göra för läxa?
Anders - du har ingen läxa idag
Elias - Jag VILL GÖRA MIN LÄXA!
Anders - men snälla Elias du HAR ingen läxa idag
Elias - WÄÄÄ
Jenny - Elias vad är det?
Elias - Pappa låter mig inte göra min läxa..

Jag känner inte många barn som börjar grina när dom inte har några läxor.
Han är ju bra söt den där Elias.

Frisknat till - check
städat prästgård - check
duschat - ocheck.

Ser ut som det är rätt solklart vad jag ska göra innan jag börjar jobba. För ikväll ska jag hem till Petra på middag och Wein. Eller Caramelvodka, det är en på två det där.. Sen, ja det är ju torsdag. Igen. Alltid. Snart är det alltså måndag och gissa, eller gör inte det, vem som kommer då. Caroline, min älskade vän! Oh så jag ser fram emot det. Sedan kommer Johan om precis en vecka och stannar 5 dagar han också. Sen kommer det gå ca en vecka innan Maria anländer och förgyller mitt liv. En vecka efter att hon har åkt kommer Caroline tillbaka! Stannar typ, fett länge och samtidigt kommer Madeleine (som är nyförlovad. Jeez alltså!)
Och över jul kommer ju, som ni redan vet, Tjidtjie, Vielle och Marika.
Kan det bli mycket bättre?!

Igår lärde jag mig även vad hemorojder är.
Känns ju bra att.. veta.

Ibland undrar jag vad jag tänker med.
Herregud Angelica, sluta tro att du inte är lycklig. Sluta låtsas om att otur är ditt andranamn (även fast man undrar ibland). Jag fick en fin kommentar från en vän jag inte känt så länge, men som är viktig för mig. En liten skåning som är smart, snygg och otroligt godhjärtad. Som har helt rätt när hon säger att inget är skrivet i sten. Tack Jess, för dom fina orden.
För jag har så många vänner som är viktiga för mig, och jag är helt enkelt självisk när jag tänker på mina vänner. Jag umgås bara med dom som får mig att må bra, får mig att skratta och känna mig som den lyckligaste människan på jorden. Lycklig för att jag har just dom som mina vänner. Vänskap kan inte heller mätas i tid. Det spelar ingen roll om vi så känt varandra hela vårt liv, 10 år eller några månader. Det om något, har jag lärt mig under mina år här.

I går fick jag världens bästa julklapp. En tidig sådan, som levereas den 21.a december. För då kommer dom hit, tre av dom absolut viktigaste personerna i mitt liv. Min tjidtjie, lillebror och lillasyster (en av dom). Dom kommer hit i en vecka för att fira jul här med mig och min tysk-familj. Helt ärligt, grät jag när tjidtjie berättade det. Att dom bokar nu och stannar en vecka hos mig. tack. För den finaste julklappen någon hade kunnat ge mig.

Tack, vem det nu är, som varje dag får mig att inse att jag är älskad.
och att otur är något man inbillar sig att man har.
Att jag inte har otur, utan tur, men att det är svårt att se det ibland.

Kom just hem från stan. Har varit nere och träffat Gabriella som flyttat tillbaka för en tid. Jätteroligt verkligen! Vi tog ett glas vin på Bull and Bear och snackade lite innan vi frös ihjäl och drog oss hemåt. Just nu sitter jag mest och väntar på att lillasyster ska komma hem från sin dag som modell. Är så spänd på att få se bilder och höra om hur det var. Nog för att jag alltid vetat att hon är vacker, men nu är det även officiellt. =)

Annars känns livet en aning lättare idag. Jag har insett att jag ska sluta tro att något är omöjligt, och att jag kommer tvingas göra något jag inte vill. Jag har haft en tendens av panik emellanåt den senaste tiden, till vilken nytta? Ont i magen och dålig sömn? Mitt kontrakt i kyrkan går ut till sommaren, och det kommer inte bli aktuellt med en förlängning av det kontraktet. Alltså måste jag, efter årsskiftet, fundera ut vad jag ska göra med mitt kommande liv. Ska jag
A) flytta tillbaka till Sverige
B) bo kvar i Frankfurt
C) flytta någon annanstans i världen

Flyttar jag tillbaka till Sverige är det för att jag vill, och för att börja plugga. Jag vägrar göra det för att jag "måste" och tror mig inte ha något annat val. För det är just det jag har. Jag kan (om jag i vår fortfarande inte vet vad jag vill plugga) söka lägenhet och jobb i Frankfurt. Jobba, plugga på distans och bo i WG med någon vän eller försöka hitta en egen lägenhet (svårare, så kom och bo med mig!). Sen finns ju alltid alternativet "flytta-någon-helt-annanstans" och göra mig ett liv där.
Jag tänker bara, väldigt högt, just nu och måste ärligt erkänna att allt och inget lockar. Jag är glad att det är ett tag kvar tills jag måste bestämma mig. Men det som har ändrats är att jag inte längre har panik. jag kommer komma på något, jag kommer inte börja sväva omkring, bo hemma hos aehtjie/tjidtjie (no offense. Jag älskar er men vill inte bo hos er längre) och bli arbetslös i flera månader. Jag är ju både smart, trevlig och bra. Det löser sig, det gör det alltid.
Så nu när paniken är bortblåst tänker jag njuta av mitt liv här. Njuta av fint jobb, fina vänner och en familj som tycker om mig. Njuta av att jag kan prata tyska och får folk att skratta. Njuta av att jag är jag, och att det är därför människor tycker om mig. Njuta av staden som inte alltid är snäll mot mig, men som ger mig en chans att vara den jag vill vara. Den mina föräldrar uppfostrat mig att vara.

I söndags kände jag och min sambo för att göra något som är rätt typiskt för tyskar.
Söndagsutflykt. (och jag vet att det inte är bara tyskar som gör det, men eftersom allt är stängt här på söndagar ås är det väldigt vanligt här.)
Så vi tog fram vår "vad-vi-ska-göra-i-frankfurt-innan-sommaren2011" - lista och kollade igenom vad som var möjligt. Rösterna hamnade på Feldberg. Högsta punkten i Taunus (bergen vi har här).
Så vi tog bil och styrde vår kosa upp i bergen.
Jag kan inte påstå att det var mycket att se. Lite klättring i skogen (på en stoor stig såklart), en äng där folk flög med drakar och någon slags byggnad (som vi tyvärr inte lyckades lista ut vad det var). Men utsikten var fin, och alla färgerna i skogen (tjidtjie du hade älskat det!)



Det var en fin dag helt enkelt. Som avslutades med middag i Bad Homburg. (och Jossan om du läser detta. Vi fastnade i Stau alldeles vid Kurpark, åkte förbi mitt gamla hus och åt middag på den restaurangen där vi brukade gå och äta god, billig sallad. Jag tänkte på dig hela dagen!)

Hon är vacker. Det har jag alltid sagt.

Yvonne - vi kanske ska åka till Feldberg idag!
Jag - Ja! Varför inte! Ska bara kolla hur man kör när man ska dit.
(kollar google maps)
Jag - perfekt. Det är enkelt. Den vägen jag kör när jag hämtar burgarna.

ANGIE SAID WHAT?

Jag menade såklart barnen.
Och nej, jag brukar inte kalla prästbarnen för burgare särskilt ofta.
Aldrig, faktiskt.

Jag fortsätter på husmors-temat och bjuder Petra på hemmagjorde hamburgare/biffar.

Och såklart har jag bakat bröd i kyrkan idag.
Man är väl inte tappat bakom en vagn heller (eller vad säger du Marika?)

Bio i Tyskland är ju en historia för sig.
Först och främst finns det något som heter Sneak Preview där man betalar 5 € för att gå på en film man inte har en aning om vad det är. Det får man först se när den sätter igång.
Som sagt - när den sätter igång.

• Köp biljett, vill ni sitta bra har ni att välja på; Andra raden uppifrån, eller "Mittel, mittel" Låt er icke luras, Mitten, i mitten betyder inte helt och hållet i mitten. Det betyder mittenraden (so far so good) två stolar in. Så det är enbart dom två yttersta stolarna som är på kanten.
• Smuggla in diverse goda ting, annars blir ni ruinerade. Köp helst med er en öl eller ett glas vin, det är mer än okej. Man skall helst göra det.
• Vänta, och vänta.. På reklamen (som oftast håller på i minst 20 minuter)
• vänta även på - glassreklamen! För efter den kommer det in små pojkar som säljer glass. Vifta med handen om du vill ha en sådan (gör det helst inte då dom får springa som skållade råttor för att hinna med alla). Köper du inte en glass; bered dig på 20 minuters väntan.
• Voila! Filmen sätter igång. Nu är det bara att hoppas på att den: 1) är bra. 2) fungerar.
• Njut, eller gå, det är lite som ni vill.

Denna gången var filmen bra. Så där jobbigt pinsam, men ändå bra. Och nej, jag har ingen aning om vad den heter. Det får man nämligen alltför ofta inte veta. Man får gissa. Det är okej.

På vägen hem höll jag på att kliva på en igelkott.



Den var söt.

Blev påmind om att det är kanelbullens dag idag.
Så jag letade reda på jäst och bakade bullar till mammorna, papporna (fast det var bara en) och barnen på Stor och Liten idag. Dom blev glada (människorna) och goda (bullarna).



Jag kommer ju bli den perfekta hemmafrun jag.
"ja nu kan du inte förneka det längre Angelica" - Yvonne

Efter en fin lördag/söndagmorgon så väntade en lika fin söndag.
Upp och åt långfrukost med mina pojkar innan vi fick kamma oss och traska till kyrkan för familjegudstjänst (och man får muta barn med godis. I've heard..) Lunch i kyrkan och sedan drog familjen Byström mot sverige medans jag och Yvonne fick hjälp av tre fjärdedelar av familjen Emmerich att städa undan efter kalaset. Sedan blev det dags för stan. En matbit (fult ord. haha) på Zimt und Koriander och sedan var det minnsan open Sunday så vi kikade i lite affärer. Jag fick tag i en topp som jag råkade ta fel storlek i så jag ska byta den imorrn (alla tyckte nu den meningen var den mest spännande i hela inlägget).

Sen var det så fint väder så vi dog.
Sen levde vi upp igen och köpte glass och satt vid Main.
Innan vi kikade in i Domen.
Åkte hem
hyrde film
Slut på fin-söndag.



Lill-orgeln inne i Dom.



Jag och min finis <3



Jag.. Det var ljust okej!



Glass vid Main.
Fast det där är en kyrka, ingen glass.

Efter att ha lagt lille L igår (det gick hur bra som helst. Vi är ett bra team han och jag!) så spenderade jag större delen av kvällen med att kolla igenom hela första säsongen av solsidan. Jo, gillart. Runt 01.30 satt jag i en taxi mot zoo. Hittade café Müller utan problem och kramades med Annika och Marie innan jag fick annat sällskap. =) Måste bara säga att jag hade en helt otroligt rolig natt (jag tog första U-bahn hem och var alltså hemma 04.30). Det var längesen jag skrattade så mycket och mådde så bra. Cp var också där såklart. Och keks, Moritz, Luise, Lisa.. Ja u name it. Enbart fina människor helt enkelt (och café Müller var inte på långa vägar så läskigt som knast. haha)

Nu virrar jag bara.
Nu - familjegudstjänst med lunch innan familjen drar till Sverige för en veckas semester.

Och det gör ingenting att jag blir kvar här.

Men saknar jag dom här två något eller?



Jag tror inte ni två förstår hur mycket jag älskar er.
Faktiskt, så tror jag inte det.

Igår lockade jag håret en timme.
Dom höll 10 minuter ( = slöseri med tid)
Sen tog jag en öl (fast jag betalade såklart) på Bar Celona.
Sen åkte jag hem, läste, åt en macka, somnade och fick trycka av mobilen tusen gånger.
Nu ska jag försöka göra något vettigt innan kvällen kickar igång.
Barnvakt åt lille L och sen hoppas på att det inte blir för sent.
För sent för att träffa mina tyska vänner på Maries b-day/byebye-party.
Och kanske något mer. =D

Att leva på ett ställe där folk kommer och går.

Jag är uppvuxen på ett säsongställe. Men jag har alltid haft vännerna kvar när turister och säsongare åker hem, det är nog där det ligger. Jag är van att folk åker, men dom viktiga stannar. Så hur blir det nu, när jag verkligen börjar känna av att dom åker - dom som betyder något. Det bor människor kvar här, som har sina liv här och alltid tänker i bakhuvudet att jag någon gång kommer åka härifrån. Hur mycket jag än försöker få dom att förstå, att jag är kvar här, och jag vill ha dom i mitt liv, så sitter det där. Djupt inne, att jag kanske åker. För det har alla gjort före mig, och dom fortsätter med det. Så fastnar jag på hold, och blir ledsen när dom inte är här.
Madeleine, Johanna, Caroline, Izabella (hon kommer dock imorgon), Kamilla, Josefine, Maria, Jessica.. Sånna människor som betyder och är fina. Sånna människor jag vill ha i mitt liv, här och nu. När jag sitter fast, inte får tag på tyskarna och har en sambo som är upptagen. Vad gör jag då?

Jo, jag går och äter brunch med Jenny och Anders. Kikar i affärer med min au pair-mamma och åker hem och dricker shorle. Försöker tänka att det löser sig, att dom kommer tillbaka och att någon kommer höra av sig.

Och väntar på att Jessica och Maria beamar sig hit. Dricker Apfelwein och skrattar med mig. <3