"Idre SK.s Främste idrottsman"

Idag hade dom skrivit om min aajja (farfar. Red. anm.) i Falukuriren (eller åtminstone någn av dalarnas tidningar).
Han var speciell min aajja, och jag tror inte jag förstått vilken duktig idrottsman han var (jag menar kom igen, för mig var han lille aajja med mjukt hår som satt och rökte ute på bron).

Jag tycker det är fint att DT uppmärksammar vår älskade aajja.
För han var inte bara en framgångsrik idrottsman, han var först och främst en oerhört älskad man/pappa/bror/farfar/morfar och gammelmorfar.
För att inte tala om kompis.

Du saknas hos oss aajja.

Allan Ejvin Andersson

Du saknas i mitt liv.


Tack för alla fina år, tack för allt du var för oss.

 

Mov gieries aajja


Jag har inga ord för att vi Andas, Tänker, Känner samma sak.

Det har varit en fin dag.
Har pysslat omkring på förmiddagen, hämtade Elias och sen har vi myst hela dagen. Bastlat, kollat Sunes jul, lunchat, bakat, och bastlat lite mer. Sen kom Izabella hit och vi har pratat och myst. Helt jätteskönt att träffa henne igen. Nu har jag kört hem Izabella och Yvonne och sitter alena på rummet. Det går rätt bra det här, men det har hunnit ikapp mig nu.

Att min älskade lilla aajja (farfar) inte längre finns hos oss.
Inte längre bökar omkring hemma i huset i Storsätern.
Pratar sånt man inte hör, skrattar med sitt tandlösa leende.



Min aajja hette Allan Andersson. Som ung var han en duktig skidåkare, och han var med i OS två år (1956 och 1960). Han knep snyggaste samebruden som fanns och fick fyra barn med min aahka Gunhild (som fortfarande tycker att Allan var en *citat* snygging *slutcitat*). Han har en väldigt stor hög barnbarn, som älskade honom oerhört mycket. Han har alltid funnits i mitt liv, och mina farföräldrar var ett fint par. Han blev äldre, men slutade aldrig att skratta, le och vara stolt över vad hans barnbarn tog sig till i livet. Hans ögon lyste alltid av glädje när vi hälsade på, och fasten han knappt kunde prata på slutet, tog han kraft till att tala om vilka fina barnbarn just vi var. Var och en, speciella. Jag tror vi trodde att han var odödlig, att han alltid skulle sitta vid köksbordet, äta kött och ha på sig dom största glasögonen i världen.

Han var fin, min aajja, och världens bästa farfar.
"Idrelappen Allan"
saknad far, make, bror och vän.
Men framför allt, en oerhört saknad farfar.

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!