Angie

Jag har varit upptagen med att ha det trevligt och springa runt på stan med Romy för att fixa det sista inför i helgen. På lördag ska vi nämligen ha möhippa för vår kära Josefin som ska gifta sig i sommar!

Nu ska jag snabba mig upp till kyrkan. Äta och sedan hjälpa till med valborgsfirandet. Sedan ska vi dricka öl hela natten. Det blir la fint.



Igår

Ibland känns det som att jag dagligen går och väntar på något. Att jag låter dagarna gå mig förbi, eftersom jag väntar på något annat. Om det är något bättre, eller bara något annorlunda vet jag inte. Men det slog mig idag. När hela dagen enbart gick ut på att få den att gå. Få den att bli till imorgon. Men vad är det som händer imorgon som är så mycket mer än idag? Jag är inte ens lovad att jag får en morgondag, så varför gå omkring och vänta?

Jag ska sluta vänta. Vänta på att något annat ska komma in i mitt liv. Det är ju bra som det är? Jag antar att det är det där med att man aldrig blir riktigt nöjd. Vad man än har så vill man ha mer. Vad jag än har så vill jag ha mer.

I alla fall så har jag förändrats. 24.de April 2010 kom vändningen. Jag insåg vad som är viktigt i livet, och vad som egentligen är rätt meningslöst.

Till exempel så är ingenting jag gör meningslöst.
Till exempel har jag slutat spendera tid på människor som inte förtjänar min tid.
Till exempel älskar jag mer, och visar det bättre.
Till exempel lever jag nu, idag.
Till exempel så har jag lärt mig, att vill jag ha en förändring är det jag som måste göra något.

Äsch, jag vet inte. Men att sitta på en solig balkong i långklänning och dricka saft ur ett vinglas får mig att bli lite djup och filosofisk. Det är ju så fint, livet!

Jag berättade ju förut om tyskarnas påhittiga namn på saker och ting.
Well, här har ni då en av sakerna.

Idag råkade jag sova hur länge som helst igen. Visserligen kom jag inte hem fören 03.30 inatt, så det kanske inte är så konstigt. Nu ska jag börja röja upp i lägenheten. Tvätta, dammsuga, damma och försöka (återigen) få in alla mina kläder i garderoben. Jag kan inte för mitt liv första varför det är så svårt att hänga in skiten på en gång?

Snart är det dags att ta tag i mina skrivbordslådor också. Snart får jag nytt skrivbord! Det kommer bli asfint.


Middag förra veckan på Schöne Aussicht. Yvonne beställde två förrätter och fick in en hel skål med chips och en förrätt lika stor som en vanlig huvudrätt.

• Sovit längre än jag gjort på länge
• Gått omkring i långklänning
• Solat på en nystädad balkong (min)
• Diskat
• Nattat en söt pojke som är min kompis
• Kollat på Deutschland sucht den Superstar (han som vann ser precis ut som förra årets vinnare?)
• Ätit bulgur
• Promenerat i långklänning och solglasögon till jobbet. Trist.

Spelningen igår var väldigt bra. Lasergun var väldigt bra och det var gott med öl och fina vänner. Det blev en helkväll för min del och på grund av det har jag spenderat halva dagen i sängen. Nu är jag pigg som bara den och ska fortsätta chilla på balkongen (det går sådär. Är för varmt..) innan jag ska barnvakta lilla Noah. Ni får nöja er så idag, det är för fint väder för att jag ska sitta här vid datorn.

Alltså sommaren överrumplade mig verkligen.



Jag och Phille klippte gräset igår minnsan.

Ja, klockan kanske är jättemycket och jag kanske inte borde vara här inne och ha mig.

Men jag vill bara sägs en sak.

Kolla här vettja;



Och inte bara är hon snygg. Hon är trevlig, snäll och helt underbar också.

Jo men det har gått bra idag också. Jag och A har fikat på stan och sedan provade vi skor på Intersport. A ville mest prova dom stora, det gick sådär. Sen har jag haft hand om en sjuk Henri som är orolig att hans lillasyster ska råka komma ut ur mammas mage när hon sitter på toaletten.

Det var väl egentligen det hela. Hemma har jag skypat och fixat med en massa som skulle bli fixat med. Kollat biljetter till bröllopet i Sverige, kollat andra biljetter till Sverige. Svarat på mejl och kollat boende och hej och hå. Nu ska jag be min sambo smörja in min axel med voltaren och sen ska jag lägga mig. Jag ska upp och jobba tidigt imorgon också.

Jag längtar tills söndag. Då är jag ledig.
Ledsen för dåligt bloggande. Jag skyller på mycket jobb och en axel som strejkar när jag knappar på datorn.



Blame the axel. Vet ni förresten att axel på tyska är armhåla. Lite festligt.

Hela familjen leker Mamma-pappa-barn och K är den som bestämmer.

K - Okej, Angelica du är mamma och här är din bebis (ger mig hennes docka Heidi). Jag är storasyster och du mamma är mormor.
Lisa - Meh, hur blev jag mormor? Då måste ju jag vara mamma till Angelica?
K - ja, och du pappa du är pappa till Heidi (dockan. red. anm.)
Oskar - okej..
Jag - men vänta här nu? Så jag är mamma men mamma är mormor och pappa är pappa?
Oskar - då kanske jag ska vara morfar..
Jag - Men hallå, vem är pappa till mitt barn?! (alldeles upprörd)
Lisa - han kanske är borta
Jag - Ja pappan är borta. Han är bortrest i krig.

Och det var där någonstans asgarvet utbröt och Lisa undrade vilket årtionde jag levde i. Oskar ställde även frågan om det kunde vara början av nittiotalet eller kanske ännu tidigare min man fightades i kriget.

Ursäkta mig för att jag gillar drama.

Dagen har varit bra men dålig. Jag har så fruktansvärt ont i Axeln/Ryggen/Armen så det är nå sjukt. Nog för att jag brukar ha problem med skiten, men så här illa har det aldrig varit. Alltså tar jag min onda axel och går och lägger mig (Jenny, nu lider jag VERKLIGEN med dig och den smärtan du hade. Puss)

Så vi hörs imorgon. Kort och gott. Håll tummarna för att det blir bättre!


Spöade skiten ur Philip i Monopol

Idag började jag förresten dagen med en asgod frukost!
En dusch och en asgod frukost. Det kan väl inte bli annat än en bra dag?

Onsdag, mitt i veckan. Idag ska jag leka med A&K och sedan ska jag hämta Lea och Philip och ta hand om dom sötnosarna på eftermiddagen. Kör direkt efter det (jag hinner bara med ena halvan av övningen men bättre än inget. Det är snart valborg och jag är inte hundra på alla sånger vi ska sjunga) och sedan är det kväll. Så ser min dag ut, minnsan.

Hej.
Jag heter Angelica.
Jag är 23 år gammal och har idag levt 2 år av mitt nya liv.
För två år sedan kom beskedet att jag hade förlorat en Vielle. En Vän och en Bror.
Jag minns fortfarande vad jag gjorde när tjidtjie ringde. Hur jag ramlade ihop i kyrkans trädgård och fick tag i Yvonne som i sin tur fick tag i Anders som fick mig bort från alla människor som kommit för att vara med i kyrkans trädgårdsdag.
Det går inte en dag utan att jag tänker på honom.
Ni som har förlorat någon ni älskar vet hur det är. Hur allt är nattsvart till en början, hur man inte minns efteråt hur man tog sig igenom de första veckorna, månaderna. Men hur det tillslut blir ljust igen. Hur man sedan inser att man kan skratta, och att det år okej. Att det plötsligt är okej att må bra igen, att skratta och göra roliga saker. Att världen och livet går vidare, inte som att ingenting har hänt, men det går vidare. Men man slutar aldrig tänka på det, på det som hände och på vad man har förlorat.
Jag förlorade en av de närmaste. En människa som jag alltid har haft omkring mig, men för två år sedan var tvungen att lära mig leva utan. Det är absolut inte lätt, men till alla som är där mitt i det nattsvarta - det blir lättare. Det får ta tid (det kommer det att göra), men en dag kommer det inte göra ont att tänka på honom/henne längre.
Idag är det två år sedan Jonas valde att avsluta sitt liv. Vi kommer aldrig få svar på hur kvällen egentligen fortlöpte, men vi alla vet hur den slutade. I en tragedi som skakade många människor. Nu kan jag tänka på honom utan att bli ledsen, utan att bli arg och utan att känna skuld. Idag kan jag tänka på honom, minnas det fina och le åt vilken vacker människa han var. Idag är jag glad, och lycklig över att jag ens fick lära känna honom. Att jag fick äran att ha honom i mitt liv i hela tjugo år.

Jag minns när Jonas sprang i Same SM i Funäsdalen 2007. Jag tänker på hur mycket det visade vilken person han var. Stolt och orädd. Han sprang, utan minsta chans att vinna. Han sprang, för att han hade bestämt sig för att det var det han skulle göra.

Jag antar att det även var den Jonas som dök upp morgonen den 24.de April 2010. Han hade bestämt sig. Det var det han skulle göra, det var så det skulle sluta.

Men det slutar inte där. Han lever vidare i så många. I sina syskon, i sina föräldrar, sina vänner och i mig.




I will tell your story if you die.
I will tell your story and keep you alive.

När man börjar fundera över om man gjort rätt, som valt att bo i ett annat land än typ.. Alla man älskar. Så är det bra att skype finns. Idag överraskade Åabpa mig med att ringa på skype och ha Aehtjie hos sig! Efter en stund smög även Molly upp ur sängen för att kika lite på Muahra-långt-borta. Jag blev SÅ överraksad och SÅ glad!



Bra dag bra kväll bra allt! Jag älskar er.

Idag lyckades jag föna håret snyggt helt själv! Nu förstod jag återigen varför jag klippte av det. Så mycket lättare att föna! Win på mig. Nu drar jag och tränar (ni skymtar mitt nya fina träningslinne på bilden = extra kul att träna. Ska köpa ännu ett nytt i veckan hade jag tänkt. Så jag har något att skifta med. Även råkade jag köpa en sak alldeles innan jag ens hade klivit ur sängen imorse. Vad jag köpte? Ett skrivbord bara..)

Jag vaknade för en timme sedan och har bara legat i sängen och slösurfat, spelat spel på iPhonen och lyssnat på musik. Jag vet att jag är tjatig, men som jag älskar måndagar! Tänk er, när alla andra har måndagsångest får jag ligga kvar i sängen och sedan göra precis vad jag vill hela dagen. Fram till klockan 15.30 idag i alla fall. Sen ska jag hämta Karin och Oskar och ta dom till krykan för barnkörövning. Efter det ska jag träna med Iza. Jag borde gå och handla, det är rätt tomt i kylskåpet efter helgen. Men å andra sidan har jag knappt några pengar så då kan jag lika gärna skit i det. Överlever gör jag ju åtminstone, även fast jag inte har det fett i kylskåpet (jag råkar vet att vi har youghurt hemma och två ägg. Se, där uppenbarade sig åtminstone frukosten!)

Innan jag ska hämta kidsen ska jag försöka virka lite på halsbandet jag gör just nu. Det är bara så otroligt tråkigt med just halsband, di blir liksom aldrig klare di långe smyckena.


Jag igår

Är det bara jag som får tårar i ögonen och kramper i livmodern när jag ser den här bilden?

Kom hem för någon timme sen efter ett fint 5-års kalas. Lille Carl fyller snart år och hade kalas idag för sina vänner. Självklart var även jag inbjuden (jag är hans Vuxna vän) och det var alldeles trevligt! Dom vuxna (jo jag räknas dit fasten Carl var den som bjudit mig) fick vin, ost och kex och sedan kaffe och cupcake. Solen sken (förutom dom 10 minuterna när det regnade, åskade och blixtrade.. Schizo someone?) och allting var trevligt. Helt enkelt.

Nu har jag städat i lägenheten så jag slipper det imorgon. Ska försöka lista ut vad jag ska äta för middag då jag inte lyckades bjuda in mig hos Cp (han var tvungen att plugga) och inte kan överleva dagen på enbart massa goda ostar och kakor..



A var rätt så uppspelt över hela spektaklet (han älskar även kameror och smajlar gärna upp sig så fort en kommer inom synhåll). ;)



Nästan hela familjen O (bara K som saknas).

Nacht der Museen igår var riktigt kul! Vi började på Schirn där dom har Munch-utställningen. Jag gillar verkligen Munch och är riktigt sugen på att försöka hitta en affisch med någt av hans motiv på. Sen att de flesta av hans "gubbar" ser ut som zombies är en annan sak.



Efter det gick vi vidare genom Römer påväg till Museum nummer två men stannade och fick se en helt fantastisk föreställning/teater/installation mitt på torget bland ruinerna. Det till och med jojkades i musiken dom hade med i föreställningen! Det var riktigt bra, trots kylan och några droppar regn i håret.



Sedan åkte vi upp i Haus am Dom där det fanns lite bilder men mest en utsikt över stan. Det var fint. Det regnade lite på oss men det gjorde inte så mycket.



Sen blev vi törstiga och gick bort till en liten tysk restaurang bara ett stenkast från Domen. Där drack jag ett asgott glas rödvin (jag har verkligen fått heldille på rödvin) och mitt sällskap drack en Apfelwein. Dom som serverade oss hade Dirndl.s på sig och var alldeles söta.



Vi tog en shuttelbuss till andra sidan Main och krängde oss in på Städel Museum efter vindrickandet. Där träffade vi Josefin, Christian, Svenja och hennes man och satt och pratade lite innan jag och Yvonne tog en tur genom museumet. Det var så stort så vi gick vilse men tillslut kom vi in på ett disco och ut i den stora trädgården.



Sista museumet vi valde att besöka (tillsammans med Josefin och Christian) var Tutanchamon Utställningen som är i Frankfurt just nu. Den var cool och det bästa var nog den stora "damen" som gick omkring i lokalerna och berättade saker. Hon (han?) var så fin så.



Sen åkte vi massa bussar med massa folk men tog oss tillslut hem igen. Jag trodde vi skulle ge upp vid 12-tiden men vid 2 var vi fortfarande inte hemma. Det var en bra kväll/natt. Jättebra! Jag är glad att vi köpte biljetter till den natten helt enkelt.

Sådärja. Sambon är hemma, vi har ätit mat och ska nu dra ner på stan. inatt är det Nacht der Museen här i Frankfurt och vi ska för första gången bevittna detta. Natten betyder i alla fall att alla museum håller öppet. Du köper en biljett för 12 € och sen får du komma in på alla museum i hela Frankfurt. Dom håller öpppet mellan 19-02 och det går shuttelbussar och bahns hela natten mellan alla museum (som du också får åka med på din biljett). Det enda vi vet att vi vill gå på är Schirn-museumet och se Munch-utställningen. Sen får vi improvisera helt enkelt.

Förresten var middagen igår asgod och väldigt, väldigt trevlig.

När man lyckas lägga ett perfekt ord i Wordfeud i spelet mot Prällen.

Igår gjorde jag något klantigt. Inte helt otippat, det är ju ändå mig vi pratar om (tjejen som föddes med en nitlott i arslet). När jag hade fått betalt efter avslutat jobb igår stoppade jag den i fickan och gled nöjt hemåt. När jag sedan är påväg ner på stan för middagsbjudning inser jag att jag har tappat den. Hela. Jävla (sorry). Femtiolappen. Femtio Euro är alltså just nu i någon annans ägo.

Det är ju tur att jag är van, att jag vet att jag får skylla mig själv och inte behöver gå och gräma mig över det. Jag menar, den kommer ju inte tillbaka för att jag går omkring och mår dåligt över min borttappade femtiolapp. En annan bra sak är att jag inte behöver gå och handla idag, eftersom jag inte har några pengar att handla för..

Och någon blev förmodligen glad igår. Jag hoppas det var någon fattig stackare som hittade den och köpte något fint eller bjöd på massa öl igår. Det tänker jag åtminstone låtsas, så känns det bättre.


Borta!

Sådär. Nyss hemkommen från veckans sista jobbpass. Har dragit på ett nytt lager nagellack och ska strax åka iväg igen. Jag blir bjuden på middag ikväll (det är inte varje dag) och sen ska jag hem och läsa ut boken. Jo, jag kan knappt tänka på något annat, det är ju sant det.

Men en sak i taget. Nu - middag.

Igårkväll tränade jag och sen gjorde jag inte speciellt mycket mer. Jag har fastnat rejält i boken jag nu läser. Den är helt Psyko (så heter den i och för sig Sankta Psyko så vad hade jag förväntat mig?) och jättebra. Jag har några sidor kvar men kan absolut rekomendera den. Sankta Psyko skriven av Johan Theorin. Asbra, kort och gott (och lite creepy så är du lättskrämd kanske du inte ska läsa den).

Nu ska jag göra mig iordning och åka på jobb. Ikväll är jag bortbjuden på middag så jag är inte helt säker på att jag hinner blogga något mer idag. Vi får se hur det blir med den saken. Trevlig helg på er!

Nu är jag hemma efter en fin arbetsdag. Jag ska chilla lite på min säng, läsa en bok jag lånade för hundra veckor sedan på biblioteket och sen äta mat. Jag köpte Chevapcici (med lite fjongar här å var ni vet) och hoppas att dom är bra. Sen ska jag som sagt träna ikväll. Och lyssna på ljudboken efter det. Se vad fullt upp jag har.

Närå. Det är rätt lugnt asså.

Passpå! Här kommer en bild på mig och en efterlängtad syster från i julas;