Angie

Efter tre veckor av hårt jobb och lite sömn försökte jag idag ta kontroll över mitt liv igen. Jag lyckades lite halvt, men tänker vara nöjd över att jag åtminstone mejlat ett viktigt mejl, gått mitt sista luciatåg, kom ihåg att hämta barnen, hittade hem från Dom/Römer i Lusse-busse (japp, det är det jag döpt kyrkbilen till efter att i fyra dagar kört den land och rike med ett stycke luiciatåg i) och städat rummet. Kanske får jag snart till att slänga i en tvättmaskin också, pratat med Thess har jag gjort och försökt att ringa Izabella. Jo, jag inser nu att jag enbart glömt en grej idag. Ringa Kamilla. Det är inte lätt att minnas allt när man inte har tid att sitta ner så ofta. Och när jag väl är ledig intar jag ryggläge, eller så springer jag iväg för att träffa vänner. Som i lördags efter det sista luciatåget i kyrkan då jag åkte hem till Carl philipp (vi unnade oss till och med en taxi) för att sedan träffa Luca och Petra innan vi stack till något okänt ställe i Ginnheim. Där var det fest för Cam, Lorenz och Lisa. Och jag hade roligt, träffade vänner jag inte sett på länge och blev påmind om hur fina dom är. Hur glada dom gör mig. Söndagen spenderades.. Låt oss nöja oss med att säga inomhus med en snabb utfärd för att jaga mat. Star wars såg jag, och tänkte på Becca. Fint vare minnsan. Det var en perfekt avslutning på en lusse-vecka i Frankfurt. För vi har inte bara gått ett Lusse-tåg, oh nej. Det blev nog närmare 9 om jag inte minns fel, varav jag hade kronan på mig ungefär hälften av gångerna (hatar luciakronan lite lätt just nu). Men jag har sjungit alt och jag har sjungit fint. Det var jätteroligt och fint, men nu är jag glad att det är över. Ska fira detta med att äta hämtmat med familjen och kolla på film med Yvonne, Anders och Jenny. Imorgon ska jag fortsätta ta tag i mitt liv, finns mycket kvar att göra innan jag kan ta julledigt ska ni veta.

Men jag lever, och jag mår faktiskt riktigt bra.
Bra, förrvirrande bra.
Ja herre gud vad.