Angie

Första och sista gången jag tog med Diblack ut på promenad. Glad var han, men skulle ju nosa i varenda buske (finns rätt många sådana här) och hitta varenda lilla djur som fanns att hitta (finns ungefär lika mkt smådjur som det finns buskar..) Men en promenad blev det vilket var skönt. Dock har jag nu varit vaken i 3,5 timmar och ingen i familjen har bestämt sig för att vakna än. Ska snart gå in och väcka lillasyster tror jag.

På tal om systrar så tänker jag extra mycket på storasyster Lindas familj idag som förlorat en god vän och Mollys goffor. Jag kan inte säga att jag vet hur det känns, för ingen vet hur en annan människa känner i sorg. Men jag vet vad ni går igenom, och vad ni har framför er. Det gör ont i mig, för er skull. För hans familjs skull.
För det finns inget svårare än att behöva lära sig andas utan en människa man sett som självklar.
Jag tänker inte säga att det är lätt.
Men det går, för att man inte har något annat val.

Vila i frid Mattias Rubensson.

One day, we will all meet the people we love
the people who cared and the people that listened
the people you called home, the people that made you cry
we will all meet the people that helped us breath
so hold on, be strong
we will all meet one day