Angie

nej. Fadderåapba är bra! Lille faddervielle.. mjo, det låter bra! ;)


Du har rätt, det var helt perfekt. Äntligen kom vi på det ord som bäst beskrev vad vi var.
Jonas, det är tungt idag. Allt påminner om dig och jag kan inte sluta tänka på dig. På allt du var, allt du gjort, och på allt du missar. Du kommer inte få se dina underbara småsyskon växa upp, inte se din bästa vän ta studenten, eller vara med på Marikas konfirmation. Din tjidtjie kommer inte få bli aahka, och det gör mig illa. Vi kommer alla bli äldre, men du är för alltid fast i 20-års åldern. 20 år, det är mycket, men absolut inte tillräckligt. Jag har glömt hur man gör när man gråter, jag är bara tom, eller snarare full. Full av sorg, ilska, uppgivenhet och saknad. Jag har så mycket jag vill säga dig, men mest av allt, vill jag ha dig hos mig. Känna din värme och veta att du finns här för oss.
För alltid.

Hur ska någon kunna förstå just min sorg? Vi bär alla på den, men den är olika för oss alla. Vi kan förstå att vi alla är ledsna och mår dåligt, men det går inte att beskriva just sin egna sorg för någon. Det går inte ens att förklara vilken relation vi alla hade med Jonas.
Men det spelar ingen roll, för vi själva vet. Och vi vet att Jonas också visste.

But I see your true colors
i see your true colors
and thats why i love you
so don't be afraid to let them show
your true colors are beautiful like a rainbow.