Angie

Hämtade Karin.
På vägen hem gick paraplyet sönder.
Najs att allting flyter på så bra nu för mig.
Tur att jag inte är någon negativ människa som klagar.
För det hade kunnat vara värre, mycket värre.
Och allt har en mening, så måste det vara.
Och vi kommer att ses, vi kommer att få kramas och skratta åt hur allting blev. Hur hemskt det var när du valde att lämna oss kvar i detta oväder. Men hur vi aldrig slutade älska dig, aldrig slutade tro och hoppas.
Hoppas på att du nu har det bra.
Att du ser på oss och klappar oss på kinden när vi är ledsna.
När ingenting går vår väg.
Och du klarar av allt nu, du är min stora kärlek och min hjälte.
För alltid.

Nu ska jag hänga tvätt och sen gå över till kyrkan och göra godispåsar.
Livet är helt okej. Helt okej.