Angie

Tillbaka i Falun.
Resan gick rätt bra ändå, efter alla avsked (som var tunga, men det är skönt att se hur många människor vi har omkring oss. Vilken stor familj vi har blivit mitt i denna stora sorg), och nu är vi tillbaka i Falun. På tisdag flyger jag tillbaka till Frankfurt. Det känns bra.

Jag stod vid din grav idag Jonas. Din grav? Är inte det helt suspekt? Jag är ledsen och arg, du visste hur det skulle bli, hur många människor som skulle sörja. Men som jag sa när jag tog avsked i Ljusnedal, det är okej. Inte kul, inte rätt, men okej. Jag har förlåtit, även om jag fortfarande känner ilska över vad du lämnat efter dig.
Jag undrar när dagen kommer som jag kommer att förstå.
Att jag aldrig mer kommer få höra ditt skratt.
Aldrig mer kommer få en av dina underbara, irriterande och härliga kramar.
Just nu, fattas det en stor bit av mig.
och det kommer det alltid att göra.