Angie

Det går upp och ner.
Efter en dag full av minnen och skratt, så är det ner.
För jag kan inte få in i mitt huvud att han aldrig mer kommer komma tillbaka.
Aldrig mer. Det är hårda ord, och dom är inte rättvisa.
Vi hade hela livet på oss.
Det var inte meningen att det skulle bli så här.
Kommer det någonsin sluta att göra ont? Jag har slut på tårar, men smärtan i mitt hjärta är svår att bli av med. Jag vill skrika som ett barn, be honom komma tillbaka. Det är tungt och tyst i Mittådalen utan Jonas. Det är alltid någon som saknas, och det går inte en minut utan att jag tänker på honom.

Vi var på afterskii 1000 idag Jonas. Du var med oss, det vet jag. Vi mindes dig, skrattade och kramades. Nu är jag trött, och lite arg för att du inte är här. Men det är okej, det har jag redan sagt. Godnatt älskade Jonas.