Angie

Jag är så ledsen för att jag vet att ingenting kommer bli som förut.
Det är skrämmande, och jag vet inte hur jag ska hantera att världen fortsätter som vanligt för många.
För mig kommer ingenting, någonsin att bli som vanligt.
För tomrummet inom mig, kan inte fyllas av någon annan än dig.

Men idag har jag försökt ordna ombokning av min Frankfurtbiljett. Jag har försökt få prata med reseavdelningen på trygg-hansa och jag har passat mina underbara syskonbarn (tack älskade ungar för att ni ger muahra små glädjepauser). Min kära stoerre-åabpa har även satt på lösnaglar på mig.

Så jag försöker göra det som krävs av mig, och andra saker. För att jag vet att jag inte har något annat val.