Angie

Snäll.
Ordningsam.
Duktig. Relativt åtminstone. I dom ämnen jag var duktig i, såklart.
Eller vad säger ni? Hittar jag på allt det här? Jag kanske var en bitch.. Vad vet jag.

I grundskolan var jag i alla fall rätt tyst av mig. Snäll mot alla och inte speciellt, utstickande. Jag var varken mobbad eller populär, jag hängde liksom mest bara med. I åttan pluggade jag stenhårt för att få bra betyg, och det höll på att ta kål på mig. Som tur var lugnade jag ner mig i nian och hann med att umgås med vänner, åka massa skidor och börja hänga på discon och afterskii.



Jag i sjuan (om jag inte minns fel)

I gymnasiet var jag inte lika tyst och jag tog för mig mer. Jag var fortfarande både snäll och duktig, men hade lite mer självförtroende än i grundskolan. Gymnasiet var jättekul, och jag minns att jag tyckte det var skönt att få möjligheten att börja om från början. Ingen kände mig eller visste vem jag var, så jag kunde vara precis den jag ville. Jag har alltid haft många vänner, genom hela skoltiden, och jag vill påstå att jag har kvar många av dom. Jag har alltid tyckt om skolan, men gymnasiet var snäppet bättre än grundskolan på grund av både lärare och ämnen. Ingenting gick upp emot teaterlektionerna på Valla.



Jag sminkad inför en teateruppgift i tvåan på gymnasiet (2006)



Jag tillsammans med klassens två Saror. Studentveckan (2007)

För att sammanfatta hur jag var under min skoltid väljer jag ordet; snäll.
Jag fick till och med ett stipendium när jag tog studenten. Varför? För att jag var snällast i klassen..