Angie

Vet ni vad som är jobbigt.
Att behöva kliva upp (ja bara det är ju i och för sig jobbigt) när det fortfarande är mörkt. Min hjärna tror det är natt, eventuellt lucia. Jag kan ogärna dra av ett luciatåg här på morgonkvisten (något säger mig att min sambo inte skulle uppskatta det speciellt mycket) så jag får såklart bita i det sura äpplet och stiga upp. Det är förvirrande det här, som A här om dagen. När mamma Lisa sagt mycket tydligt (när han vaknade mitt i natten och ville kliva upp) att det är mörkt ute då ska man sova. Förstå hur förvirrad stackarn blev när det var kolsvart ute vid frukosten..

Man ska ju sova, när det är mörkt?