Angie

Nu ska vi ut i Frankfurtsnatten.
Woop woop

Igår hade jag väldigt trevligt. Cupcakesen (eh) blev asgoda, alla hittade hit och vi hade kul. Hamnade på Bergerstraße där vi slog oss ner på Yours och sedan drog vidare till Sachsen. En efter en droppade av och efter några timmar var det bara jag, Ludvig, Hanna och Carl philipp kvar. Vi dansade på Silbergold och jag och Ludvig avslutade det hela på världens mest mystiska ställe. Det heter U (typ) och ligger under jorden. Det enda man ser när man går dit är en kur. Under jorden är sedan världens största dansgolv med barer och hela kittet. Vi dansade tills klockan blev dag sedan köpte vi bröd och åkte hem och sov.


Foto; Fanny Olander

Bakandet är färdigt och vi är i princip också färdiga.
Nu väntar vi bara på gästerna. Sen ska här firas födelsedagar!

Jag är verkligen inget fan av klubbar. För det första hatar jag electro/techno, och det är uteslutande det som spelas på klubbarna här i Frankfurt. För det andra tycker jag inte om att dansa sådär överdrivet mycket. Det kan vara kul ibland, lite då och då under en kväll. Men att stå och svettas på ett fullsmockat dansgolv är inte min grej. På onsdagar är det dock After Work på Living (jag hatar, hatar hatar annars det stället) och det mina vänner, är något. Dom tar inte mycket i inträde, och dom blandar all möjlig musik med varandra.

Att det även är i princip endast kostymnissar där och att man får anledning att bära klänning, höga klackar och kavaj är inte heller något minus.

Framgick det att kostymnissarna är skitsnygga?
well... They are.

After work på living ikväll.
Varför inte, liksom.
Eller, Vafföö inte? Som en kär vän skulle säga.

I fredags "firade" vi att jag är tillbaka. Det blev drinkar på Bergers (inte jättegoda sådana men stället är iaf bra) och sedan en hel-natt i Sachsen. Irish pub med vänner och avslutning kl 6.00 på Club Keller (att man inte lär sig. När man blir utslängd från The Anglo för att polisen kommer så ska man åka hem inte gå till en annan pub..)
Jag hade fett kul.

Någon som är intresserad av en sammanfattning av helgen?
Inte? Skiter jag i.

Efter att jag skjutsat familjen Renhuvud-Wilmer (snart enbart Renhuvud) till flygplatsen så spurtade jag tillbaka till kyrkan där det vankades valborgsfirande. Fick låna en studentmössa av pappa Thor och sjöng in våren med kören. Sen åt vi korv, drack öl och minglade. Det var väldigt trevligt och lyckat. Tillslut var det bara jag, Yvonne, Carl philipp och Johanna kvar och vi roade oss mest med att snacka skit och sjunga diverse svenska sommar- (och en jul-) sånger. Tillslut drog jag och Yvonne till Sachsen där vi rev av en ordentligt Sachsen-kväll dagen till ära. Den slutade runt 5-tiden på Anglo när polisen smög in och Sascha vänligt föste ut oss innan vi hamnade i trubbel. Yvonne lekte moviestar och tryckte in mig i en taxi medans hon skrek "GO!" och Taxifahrern kontrade med att rivstarta, och i ett nafs var vi hemma.

Igår gjorde jag inte så mycket, mer än jag önskade dock. Blev nedtvingad på stan (men bjuden på mat) och sedan chillade vi mest i våra nya solstolar (det är sånna som ni har åabpa).

Det var min helg, kort och gott. Kameran låg såklart hemma i sängen så bilder får ni inte se.
Lika bra är väl det.

Igår var jag som sagt på Feinstaub där Black Gloves hade en liten mini-spelning. Dom körde något nytt och allting var väldigt nedtonat och rätt soft. Det gjorde dom bra och det var som vanligt najs att lyssna på killarna. Efter spelningen blev jag sittande och efter någon timme var det enbart jag, Annika, Carl philipp och Moritz som var kvar. Vi hamnade avslutningsvis på Silbergold (som otroligt nog var öppet den här gången).
Många bilder tog jag inte (lätt hänt att glömma bort att man äger en kamera), och någon video orkar jag inte ladda upp nu då min dator tagit nästan en timme på sig att fixa till bilderna. Snabb är ett ord jag inte skulle använda för att beskriva min dator.

Igår när vi var på puben var jag, Yvonne och Eric (som jobbar där) och.. Ingen mer, där. När jag var påväg till toaletten hörde jag Yvonne ge sig på ett försök till smalltalk:

Yvonne - So.. You're working all by yourself today?
Jag (skriker) - DO YOU THINK HE NEEDS BACK UP?
Eric - I think I can handle our two costumers alone..

Nästa gång, försök med en annan fråga.

Jag ska upp och jobba imorgon så jag ska verkligen inte bli långrandig, men jag måste bara säga att vi gjorde världens hit med valet av restaurang. Eller, Izabella var det som valde och vi andra hakade mest bara på. Tysk restaurang nära Merianplatz (alltså väldigt centralt). Vi satt utomhus på en innergård och flyttade sedan in runt 21.30. Maten var jättebra och servicen snäppet bättre (förutom den lille praoeleven som slängde ölunderlägg omkring sig och hällde en halv drink i Yvonnes knä). Jag är grymt nöjd och över det är Izabella glad.

"Vilken tur att jag inte besviknade er"

Det blev en jättehärlig kväll med god mat, dryck och massa snack. Tack för det tjejer!

Jag satte på mig skyhöga klackar och tog mig bort till Bornheim. Där kilade jag och Yvonne in på Tierra Verde och fick ett bord bak i skamvrån. Då servitrisen väl fann oss så sa hon med ledsen röst att de tyvärr missat att det blivit sommartid (vem missar det en hel vecka? Vars har hon varit liksom.. Sovit värre än Törnrosa?) och hade fullbokat så "die Arme Jungs" i köket hade fullt upp, men om vi var beredda att vänta så kunde hon ta upp vår beställning. Vi beställde diverse ting och dryck och sedan började den långa väntan (låter som en bra titel på en film).
Efter 40 minuter fick vi drycken.
Efter 1 timme fick vi hälften av maten (vi åt tapas).
Efter 1 timme och 30 minuter fick vi resten.
Förutom det så var maten god (i och för sig hade jag kunnat äta upp mattorna på väggen vid det laget. Jo ni läste rätt, det hängde mattor på väggarna), servitrisen var snäll och restaurangen mysig.

Men det känns som en klen tröst så här i efterhand.

Igår mötte jag upp Yvonne på stan och vi hann strosa runt lite och komma på att vi ville shoppa, innan vi tog bussen över till Sachsenhausen. Vi hamnade på Sam's Sportsbar där vi kollade på kvinnor som slängde varandra runt i en ring och åt Pommes. Alltså, kvinnorna var på tv och det var vi, inte dom, som åt pommes. Så gick vi till O'dwyers, träffade på Marco och Christian och hela puben. Björn hade kommit tillbaka från Aussie och jag och Yvonne drog av en låt innan vi tog bussen hem. Det var skönt. Att finnas på stan, strosa omkring och träffa människor som känner och tycker om mig.

Nu ska jag göra samma sak, fast dagtid, innan vi tar och gör samma sak igen senare. På natten.

Jag tänkte berätta om våran lördag.
Jag, Yvonne och Izabella skulle ut och dansa (och det är inte jätteofta vi gör det). Denna helgen var det Club einhunderteins (en gång i månaden är det nattklubb i Japan tower) och vi bestämde oss för att pallra oss dit. Träffades hemma hos Izabella och beställde en taxi till 22.20 som kunde ta oss till Japan tower. Lagom tidigt tänkte vi, lagom för att slippe köa i tusen år och kanske bara en halvtimme. När vi väl kom dit inser vi att kön är en kilometer lång (jag skojar, nästan, inte) men vi är fortfarande positiva och faktiskt beredda på kö (vi hade hört att det alltid är mycket folk som vill in och alltid kö) så vi ställer oss tappert i den milslånga kön. Efter 10 minuter kommer en man och ropar att det förmodligen inte är någon idé att vi köar. Vi ser hur några ger upp men vi tittar på varandra och nickar. Vi ska komma in, kosta vad det kosta vill. Efter 30 minuterbörjar vi frysa, men vi rör på oss! (det visar sig sedan bara vara människor som hoppat ut ur kön eller tryckt ihop sig mer pga rysskylan som ven runt våra strumpbyxeben)
Efter 50 minuter har vi kommit så nära att vi kan kolla in i receptionen (nattklubben är ju uppe på typ.. inte vet jag, 15 våningen så den ser vi ju inte) och vi ser hur folk strömmar in.
På andra klubben bredvid.
Dit vi vill, går det in ungefär3 människor / tionde minut.
Ur VIP-kön.
Mannen kommer tillbaka och ropar att dom inte släpper in några om det inte går ut människor. "Versuch nochmal um halb Zwei!" In my ass. Jag ville gråta, Izabella var arg och Yvonne vägrade ge upp. Nu hade vi stått i kön 1 timme och vi kunde inte längre känna våra ben (fattar ni att det var -5° i Frankfurt denna natt och det är kallt det! Vi lyckades övertala Yvonne att åka någon annanstans. Arga och förfrysna gjorde vi så, hoppade ur taxin och gick med bestämda steg mot Travolta. Måste jag säga att kön var lika lång som till Eifeltornet? Vi frös ihjäl och tänkte att vi kan ju iaf gå och ta en drink på Diamonds and pearls och stapplade dit. Dörren var låst, vi ringde på, en man kom och tittade beklagande och sa att det var fullt. Vi ville gråta, Izabella gick hem och jag och Yvonne tog en taxi till Sachsenhausen. Drack drinkar och var bittra mestadels av kvällen.

Kul blev det (inte) denna lördagskväll.

Nästa gång ska vi vara där kl 21.00 när dom börjar släppa in folk. Alternativt betala någon att stå i kön åt oss. Kan vara lätt värt.

Ikväll ska vi ut och göra stan.
Middag på Afrikanska, drinkar på Sausalitous och dans på Travolta.



Fast inte Caroline (längst till höger)
Även om vi önskade att så var fallet. (vi saknar dig)

Innan jag hamnar helt efter (och för att Caroline vill ha ett blogginlägg) så tänkte jag berätta hur mitt födelsedagsfirande blev.

På Fredagen den 19.de Nov. fick jag ett brev av Madeleine, Yvonne, Izabella och Caroline. Jag skulle infinna mig på Mendelsohnstrasse (där Izabella bor) kl 16.00. När jag kom dit så sjöng tjejerna för mig och tryckte ett glas sekt i min hand. Dom hade pyntat med ballonger och bakat en cheescake (som var hur god som helst!) och sedan blev det mer sekt (för er som inte vet vad det är, så är det typ mousserande vin, väldigt vanligt här i Tyskland) och lite twister och tjejsnack innan vi drog ner på stan. Jag blev bjuden på middag på Café Hauptwache (där även Jessica, Carl philipp och Gloria slöt upp) och efter det drog vi till Sachsenhausen. Träffade WG-killarna och fick en present (en flaska vodka) och sedan var partyt i full gång. Jag hade verkligen en helt OTROLIGT rolig dag/kväll/natt och är så glad att jag har så fina vänner. TACK tjejer, för att jag för första gången inte behövde planera min födelsedag själv. Tack för världens bästa överraskningsfest! Hab' euch alle ganz doll lieb. <3

Jag har inte en enda bild från kvällen (eller okej, på min mobil finns det en skitdålig, mörk bild på partyhatten jag bar med mig hela tiden. Ovärd att visas) men tjejerna fotograferade lite, så förhoppningsvis kommer det upp bilder jag kan dela med mig av senare.

The Lance



The Lance



Olle



Gustav



Map Of Moscow



Betty



Maria och Petra.



Carl Philipp



Cam and Marinchen

Kom just hem från Nachtleben. Har varit och kikat på tre svenska band (Betty, Map Of Moscow och The Lance). Dom var alla hur bra som helst och jag hade det jättekul. Höjdpunkten var nog att träffa Olle och att sen få prata med Linn. Tyvärr fick jag panik inom mig när vi skulle gå. Jag kom nämligen helt plötsligt på hur mycket jag saknar Linn och Dalarna. Men det var riktigt roligt att träffa killarna, och bra musik slår aldrig fel (übermkt folk var det väl inte, och jo, jag drog dit hälften av dom som betalade in sig..) Men en rolig kväll var det, och som jag sa, riktigt bra musik! Dock är jag besviken över att dom var tvungna att åka tillbaka till Mannheim på en gång efter konserten, men Olle var ju tvungen att gå upp tidigt, äta müsli och jogga 5 mil (minst!), så det kan man ju förstå..

Bilder och videor kommer iaf senare.
Nu ska jag väcka Maria och säga att jag tycker om henne.
(och om någon vill betala en biljett Frankfurt-Falun till mig över nyår så kommer jag inte tacka nej. JAG SAKNAR FASIKEN LÄNN ASMYCKET!!)

- men man kan ju se det så här. jag bor ju inte i Afrika och bär en liter vatten på huvuet."
Maria om världens orättvisor.