Angie

Åh herregud! var min kommentar när jag såg vad dagens utmaning var.
Mitt bästa sminktips? Tjejen som inte lärde sig att sminka sig ordentligt innan hon fyllde 20. Tjejen som, vid närmare eftertanke, fortfarande inte kan sminka sig.
Men något jag tycker är snyggt är sotade ögon.
Sotiga ögon?
Nåväl, oavsett vilket så tycker jag att det är sjukt snyggt. Det kan bero på att jag passar bra i det (eller så beror det på att det helt enkelt är snyggt), då jag behöver myyycket svart runt mina ögon för att de ska synas. Jag har nämligen blivit välsignad med de (förmodligen) minsta ögonen i Sapmi. Ungefär lika stora som russin är dom, och vi ska inte tala om storleken på dom när det är vår.. Och ögonfransarna ska vi inte ens prata om. Är det någon som vet hur en rens ögonfransar ser ut? Ja, om ni vet det, så tänk er dom ögonfransarna, fast hälften så långa. Alltså, mina ögonfransar pekar rakt ner. Böjar jag dom, vilket jag måste, så pekar dom åtminstone rakt ut.

Tillbaka till de sotiga ögonen.
Sotade.
Whatever.
Eftersom jag inte själv kan ge något tips, så googlade jag "sotade (eller sotiga eller vad vi nu bestämt oss för att det heter) ögon" och fick fram den här bilden;



Så har vi idag lärt oss två saker.

1. Hur man fixar till snyggt sotade ögon.
2. Att det heter sotade ögon.

Svårt. Oerhört svårt. Man ska vara nöjd med det man har, men hur lätt är det på en skala. Jag vill gärna tro att jag är nöjd, till och med glad, över hur jag ser ut. Fast även om mina dagar som osäker tonåring är förbi (TackOchLov!) så har jag dagar jag är mer vacker än andra. Dagar jag, enlig mig själv, ser gräslig ut. Och dagar jag, enligt någon annan, ser ut som en påse makaroner (makaroner?). Överlag är jag nöjd, jag är snygg. Men en sak jag gör, för att känna mig snygg, är att jämföra mig med andra människor. Kollar jag på Biggest Loser ler jag åt hur SMAL jag är. Så slår jag över till Top Model och tittar missnöjt ner på mina lår som flyter ut över soffan. På stan (speciellt här i Tyskland) ser jag dagligen människor som inte vet hur dom ska klä sig. Som tror att bara man har ett snyggt plagg, så sitter det snyggt hur man än ser ut. Eller så drar dom på sig allt lila dom har i hela garderoben, för det är ett safe card. Alla vet väl att lila passar ihop med lila? Även om det är olika nyanser (jag hoppas ironin framgick där)
Dock var det inte längesen jag inte kunde klä mig rätt. Det tog flera år, men nu har jag äntligen förstått vad mode och styling handlar om. Jag kan tycka att haremsbyxor är snyggt, men skulle jag sätta på mig ett par skulle jag se ut som en pingvin (och inte på ett bra sätt). Hatt är ashett, men jag har inte kropp för att bära upp en hatt. Det finns inte heller något snyggare än ett tight fodral med ett par klackar. Men herreiminhatt (hatten jag inte kan bära upp) kan ni tänka er hur jag skulle se ut i det? Nej, nu är jag nöjd med min kropp, och har lärt mig att klä mig utefter hur JAG ser ut och vad som passar till min kropp, inte efter vilka kläder som är populära. Till exempel har jag hittat en skjorta som alltid får mig att känna mig skitsnygg. Midjekjolar är en hit på mig, och drar jag bara på mig ett par klackar så ser jag genast smalare (och längre) ut. Det tog ett tag, men nu är jag nöjd med hur jag ser ut. Jag vet till och med vad jag ska ta på mig för att framhäva det som är extra snyggt på mig (och här vill jag slänga in ett tack till Izabella som lärt mig hur jag bör klä mig), och det är DET vi människor borde öva oss på. Att köpa kläder som passar sin egen kroppstyp, och inte kompisens, eller modellernas. Alla ser vi olika ut, och det finns (nästan) inga fula människor. Bara folk som inte vet hur dom ska klä sig.

Fast även om jag inte är 14 längre, så kommer jag aldrig att sluta jämföra mig med andra.
Och jag går sällan, oerhört sällan utanför dörren utan puder.

Då jag för bara några inlägg sedan uttryckte min stora kärlek till skor (och till skorna jag då hade köpt) så är denna den klart svåraste uppgiften hittills. Jag älskar de flesta av mina skor, och de är mina favoriter olika dagar. Det finns ingenting som får mig att känna mig så snygg som ett par klackar. De bekvämaste (eller heter det "mest bekväma"?) skorna är (kanske lite otippat) mina converse (nu har jag bara tre par dock) och sandaler är väl det bästa man kan ha på fötterna? Mina stövlar är underbara, och jag dansar bäst i barkokhe. Men jag gör en kompromiss och utnämner topp tre (utan inbördes ordning).

• Mina vita converse. Jag äger inga andra skor som är både snygga, passar till allt OCH är bekväma på samma gång.
• Mina svarta pumps. Tjidtjie vet vad jag pratar om här. Dom är SJUKT snygga och inga andra skor ger mig sådant självförtroende som dom. Dom är sex i skoform.
• Mina nya Tommy Hilfiger sandaler. I rest my case.

Jag läser mina vänners bloggar. Vänner, tjidtjies, två åabpor och en muahra. Det är det bästa, och lättaste sättet att hålla kontakten och koll på vad dom har för sig hemma. Borta. DärISverige. Ja ni förstår vad jag menar. Men utöver dom bloggarna så gillar jag Spiderchick grymt mycket. Hon skriver riktigt bra och jag skrattar högt när jag går in på hennes blogg. Sen finns det en blogg till jag läser. EN BLOGG som jag går in på, flera gånger, varje dag, och jag känner henne inte überhaupt. Jag är inte jättestolt över detta, dock kan jag inte sluta läsa den. Bloggen.

Om lilla Mikaela som är 15 år och mamma.

Om ni bläddrar ner två inlägg så ser ni en av mina laster. Sen om den är dålig eller inte lämnar jag osagt. Är det något jag skulle övertrassera kontot för så är det skor. Skor i alla former och färger (jag lever nämligen, som de flesta kvinnor, efter mottot; "Man kan aldrig ha får många skor").
Choklad, är annars en last jag har. Men jag är osäker på om dessa två laster kan kallas dåliga.
Fast i och för sig. Om vi ska sammanföra en av mina laster med en dålig vana så kan vi säga så här; Jag har sällan (läs; i princip aldrig) allergitabletter, ögondroppar eller mediciner med ett bäst-före-datum som inte gått ut hemma. Jag köper som sagt hellre skor (eller choklad, handväskor, en ny klänning, fler skor..) än mediciner. Jag till och med glömmer bort det och får sedan pina mig igenom våren (eller dö lite halvt på ett flygplan mellan Tyskland och Sverige).

Så imorgon ska jag leta reda på närmsta söndags-öppna apotek och inhandla mediciner jag behöver för att klara mig igenom våren.

Eller så åker jag ner på stan och kilar in på HM och klämmer på dom där snygga skorna jag såg härom dagen..

Eftersom jag är helt okej på tyska nu så kan jag lägga det språket åt sidan. Spanska eller franska är båda snygga (och användbara språk) och jag skulle absolut inte gråta om jag vaknade upp och kunde prata ett nytt språk. Rysska, polska, italienska.. Jag är inte så kräsen! Ett nytt språk? Give it to me! Sen att jag fortfarande kämpar med tyskan och ibland vill kräkas på gramatiken och all tyska jag hör dagligen är en annan sak. Jag vill kräkas på en del svenskar också..

Tillbaka till språket jag vill kunna tala flytande. Samiska. Sydsamiska närmare bestämt. Det är en sak som fattas mig. Att jag inte kan prata på mitt modersmål. Att jag är bättre på både engelska och tyska än på samiska. Det är lite ledsamt, men jag har accepterat det faktum att jag förmodligen inte kommer kunna prata det flytande heller. Det är okej, och jag förstår åtminstone en hel del.

Men det är mitt svar.
Sydsamiska.
Mitt hjärtespråk.

FavoritSAKER.. Saker. Skulle det stå Favortmänniskor så hade det varit lättare (och framförallt felstavat). Men saker.. Jag har flera par skor jag älskar. Och min handväska från Buffalo, den är ett riktigt bra köp (jag ser redan här att skor och handväskor är något jag prioriterar högt). Jag hatar min dator så den går bort.. Mina armband är favoriter bland mina smycken, men min favorit bland favoriterna är ändå mina glasögon.

Motivering? För att jag inte ser utan dom.

Nu drar jag hem till Carl philipp för lite sämkväm.

Använde jag ordet rätt där?

Denna fråga känns lite dum. Jag skulle kunna chockera er alla med att skriva Bengali eller något annat land. Tyvärr är det inte sant, jag har aldrig ens varit i Bengali (finns det ens ett land som heter Bengali? Vars ligger det i sådana fall?)

Mitt favoritland är såklart Tyskland (otippat va). Landet där dom gör den bästa ölen i världen och äter korv i små baguetter. Majonäs till pommes frites och är argast i världen när dom kör bil. Landet som har dom artigaste männen jag träffat och där man som svensk alltid är skitsnygg. Kära Tyskland som inte bara är grått och fullt av industrier. Landet som hjälpte mig hitta mig själv och som gav mig så många nya vänner.


Foton; Madeleine Renhuvud

Att skriva tre saker som ingen vet om mig är svårt, men jag ska försöka pricka in så alla åtminstone får veta en ny sak om mig denna dag.

1. Jag är alltid rädd att missa något när jag jag inte "är med"
2. Jag älskar att sjunga och Carola är en av mina största idoler
3. Det jag önskar mest av allt med mitt liv är att gifta mig och skaffa ett helt fotbollslag med barn.

Och Yvonne jag är ledsen, jag kunde omöjligt komma på något som du inte redan vet.

Förut brukade jag kliva upp 10 minuter innan jag börjar jobba (det tar mig ganska precis 7 sek att ta mig till jobbet) men nu för tiden börjar aldern ta ut sin rätt (att jag bara är 22 ar hör inte till saken) och jag gar vanligtvis upp en hel timme innan jag börjar jobba. Sen spenderar jag tiden i kyrkan, pa mitt jobb. Antingen är det barn överallt, eller sa städar jag, knappar lite pa en dator och sjunger med Yvonne. Handlar lite, bakar lite.. Ja det som behövs helt enkelt. Hämtar barnen runt 15.00 och beroende pa om dom är snabba eller osnabba sa är vi hemma nagon gang mellan 15.30 och 16.20. Da har jag slutat och far göra vad jag vill. Som att bara vara hemma, eller aka ner pa stan, eller ga pa körövning, eller ga hem till Yvonne. Sen somnar jag jättetidigt (23.00) eller aldrig (03.00). Det beror pa vad jag är pa för humör.

And then it goes round and round i nagra dagar, sen är det helg och da är ingen dag en vanlig dag.

För att kicka igang det här sa snodde jag en lista fran Fröken Deverud's (förövrigt ett väldigt fint namn det där) blogg. Bloggutmaning kallar hon den, sa det är väl det den far heta.


Sa blir det dag 1 idag helt enkelt. Men inte just nu. Nu ska jag ropa in mina Ungar (observera stor bokstav i början av ordet "Ungar". Det är tysklands fel) och proppa i dom svenskt godis. Nagot säger mig att jag inte kommer behöva tvinga i dom sötsakerna.